måndag 27 januari 2014

Ljusglimtar

Små ljusglimtar

Det är drygt tre veckor sedan mitt 
senaste inlägg här på bloggen.
Som jag skrev om i början av januari
så är jag sjukskriven.
Första gången på sex år och SÅ nödvändigt.
Det var precis vad jag behövde.
Sakta kommer livsandarna krypande...
och lugnet gör underverk
med mig.




Jag ser det som en gåva att få den här möjligheten att bara få ta hand 
om mig, min sorg, min själ...
Samtidigt var det en nödvändighet.
För tre veckor sedan fungerade ingenting som
det skulle i kroppen.
Återigen får man bevis på att om man inte
lyssnar så säger kroppen ifrån.
Jag vet ju allt det där men jag hade 
inget val just då.




Idag tänker jag vara lite personlig 
i min text.
Nu kanske ni ler lite..Pia du är väl 
alltid personlig...
Tidigare var min blogg mest heminredning, kreativitet, återbruk men också med mycket 
känsla och ibland viktiga
livsfrågor.
De sista månaderna har jag skrivit om det som 
är mitt liv och den situation jag 
befinner mig i just nu.
Som ni vet miste jag min äldsta son Martin
den 16 november.
Detta i sig är väl fullt tillräckligt för
att livet skall bli kaos.




En tid innan olyckan hade jag och min
man tagit beslutet att gå skilda vägar.
Att mitt i detta stora beslut mista sitt barn
är mer än man mäktar med att bära.
Sen skedde massor av fel kring olyckan i 
polisarbetet mm som gjorde att 
jag som mamma fick gå in
och ta hand om och reda ut saker som 
jag inte orkar skriva
om här just nu.
Krisgrupper och annan hjälp från samhället
har lyst med sin frånvaro och inte 
fungerat alls pga. alla de fel som skedde
i samband med olyckan.




Jag nämner här bara lösrykta detaljer.
Skulle jag skriva om det som hänt
i mitt liv de sista månaderna
så skulle jag få skriva spaltmeter.
Vill bara säga att jag sakta tar mig
tillbaka till verkligheten.
Lugnet helar och mina kroppsliga obehag
försvinner en efter en.
Det är för det mesta lättare att andas.
Det slår inte längre lock för öronen och
många av de andra konstiga sakerna som
hände i kroppen och kom från sorgen.
Men smärtorna i bröstet är mer eller mindre outhärdliga, den stora tröttheten och
att huvudet inte riktigt vill 
fungera kvarstår.




Sakta skall jag läka och lusten till
att skapa och fota och allt annat jag jobbar med skall komma tillbaka.
Och jag känner verkligen att varje dag
är en gåva även om en del dagar är så tunga
att de nästan knäcker en.
Häromdagen lyste solen in genom fönstren
och överallt blev det skuggor
 och reflexer.
För första gången på flera månader åkte
kameran fram och jag gick en liten vandring
runt i Skogslyckan och tiden bara försvann.
Bilderna i detta inlägg är resultatet.
Små ljusglimtar i vardagen...




Tyvärr går det felaktiga rykten om att
jag skall stänga butiken i Limmared.
Något som inte alls stämmer.
Jag hoppas om någon månad kunna öppna 
upp igen.
Tyvärr har det varit enorma ryktesspridningar
och spekulationer kring allt som hänt.
Säkert ofta det blir så när det
händer något i små orter.
Men ibland undrar man hur folk tänker
när de pratar eller t.o.m kommer
med de mest horribla kommentarer till
oss i familjen??!!




Undrar om dessa människor någonsin tänker
på hur det känns för oss när dessa 
rykten når våra öron?
Hur det känns för Martins syskon?
Att man faktiskt spär på sorgen för
de som drabbas?
Dessutom är det ofta de som inte ens hört av sig på minsta sätt kring det som hänt
som pratar mest.
Men som jag alltid säger
- jag tror på det goda i människan och
att det fina skall segra. 




Vi har nu klarat vår första jul utan honom 
och hans födelsedag.
Tuffa dagar som svetsar oss än mer samman
då vi delar förlusten och alla de fina minnena av allt vi upplevt tillsammans..




Det var en liten lägesrapport och
det är ljusglimtarna som jag
försöker fokusera på.

Var rädda om varandra!

Kram Pia







44 kommentarer:

Nette Cecilia sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nette Cecilia sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nette Cecilia sa...

Kära Pia ,du har nog som vi säger här ,sju stugor fulla.Roligt att höra av dig ,jag vet hur folk kan prata på en liten ort .Min pappa har fått plats på ett serviceboende nu så jag har händerna fulla med att inreda en lägenhet åt honom skaffa nya kläder med mera ,jag som trodde att det skulle bli en lättare månad nu och att jag skulle få vila lite .Trevligt att läsa att orken börjar komma till dig ,ljuset har ju också en läkande inverkan .Styrkekramar ,nette

Granbackeninterior sa...

Kära Pia, känner igen en del av de känslor du beskriver. Låt helandet ta tid, stressa inte fram något. Känner du lust att fota, måla eller på annat vis jobba en stund så gör det, men glöm inte av att ta det lugnt och vila. Känn dig för. Har själv varit sjukskriven för depression och utmattningssyndrom så jag vet hur det är. Känner du behov så finns det medicin att få. Styrkekramar Elin

Lallbacken sa...

Hej Pia.
Det var länge sedan jag lämnade en kommentar hos dig :( Nu har jag kikat runt och uppdaterat mig. Ofta säger man "jag förstår hur du känner dig". Men jag kan inte under några omständigheter förstå din enorma sorg. Det enda jag kan förstå är att jag skulle gå under om jag förlorade ett av mina barn. Jag kan inte fatta vilken styrka du har som orkar leva vidare ;) Du starka fina människa !!!! Andas och ta in nuet. Kramar //mia

Nette Cecilia sa...

Det gick inte att skriva kommentar första gången så jag tänkte skriva en ny upptäcker till min fasa att kommentaren kommit in flera gånger,det har varit svårt många gånger på senare tid att få in kommentarer på bloggar ,,nette

Hajan sa...

Det är svårt att skriva några rader, man åker bara ut tyvärr.
Ville bara skriva att Du hade tagit så fina bilder från ditt fina hus.
Fortsätt med det , det är bra för dig också.
Bry Dig inte om folks dumma prat, det finns människor till allt tyvärr.
Jag hoppas Du har ork och kan fortsätta som d u börjat nu.
Vi känner med Dig och vill Dig bara väl-
Tack

Cat sa...

Så vackra stämningsfulla bilder, så fulla av ljus och hopp om en stundande vår.
Jag hoppas innerligt och av hela mitt hjärta att du hittar tillbaka till en verklighet som blir lagom att bära. Det är alltid tungt att mista en nära anhörig och jag kan inte ens tänka mig hur det är när det är ens eget barn.
Allt gott till dig. Kram, Catarina

Anonym sa...

Pia! Så mycket elände på en och samma gång. Inte konstigt att kroppen säger ifrån. Blir mycket upprörd över att ni inte fått den hjälp ni har rätt till. En POSUM-grupp ska ju genast ta kontakt med er när sånt här händer. ( en grupp med kommun-kyrka-frivilliga "specialister")Dels i det akuta skedet och dels uppföljning. Var fanns kyrkan, församlingen? Kontakta präst/diakon för samtal.. Du/Ni behöver inte vara troende för att få hjälp därifrån. Vill avsluta med att säga att det är inte "bara" själen som sörjer, kroppen gör det också. Man blir yr, fumlig, tappar saker, tappar minnet, snubblar m.m. Och så Ångesten. Du vet allt det här, men jag vill bara säga att det är så man reagerar. Det gör de flesta. Eftersom jag har erfarenhet så ville jag bara berätta detta och Du, det finns hjälp att få!!! / Kram Agneta i Karlstad

Anonym sa...

Pia! Så mycket elände på en och samma gång. Inte konstigt att kroppen säger ifrån. Blir mycket upprörd över att ni inte fått den hjälp ni har rätt till. En POSUM-grupp ska ju genast ta kontakt med er när sånt här händer. ( en grupp med kommun-kyrka-frivilliga "specialister")Dels i det akuta skedet och dels uppföljning. Var fanns kyrkan, församlingen? Kontakta präst/diakon för samtal.. Du/Ni behöver inte vara troende för att få hjälp därifrån. Vill avsluta med att säga att det är inte "bara" själen som sörjer, kroppen gör det också. Man blir yr, fumlig, tappar saker, tappar minnet, snubblar m.m. Och så Ångesten. Du vet allt det här, men jag vill bara säga att det är så man reagerar. Det gör de flesta. Eftersom jag har erfarenhet så ville jag bara berätta detta och Du, det finns hjälp att få!!! / Kram Agneta i Karlstad

Hyacinth Bucket sa...

Kæreste Pia..

Hele din krop er jo i chok så ikke mærkeligt at du føler som du gør..:-(
Det er godt at du er sygemeldt og tag nu den tid du trænger. Kun tiden kan hjælpe med at få den voldsomme sorg til at mildnes.
Jeg er glad for at du har dine 4 andre børn og børnebørn. Det er godt at sørge sammen.
Og at I taler om Martin. Det værste er at ikke snakke om det så murer man sorgen sammen som en sten i brystet.
Godt er også at du og din mand er gode venner men skilsmisse er også hårdt at komme igennem.
Sandt som der siges at en ulykke kommer sjældent alene.
Jeg håber da at du kan blive i huset som du elsker.
Skønne billeder du har taget.:-)
Butikken skal du nok komme i gang med igen.Det er mange som holder lukket i vinter månederne.
Folk der sladrer om noget de ikke ved om har ikke selv noget liv.
Det er sølle mennesker.
Nemt at sige du ikke skal tage dig af det men det gør ondt..:-(

Jeg føler sådan med dig sødeste Pia.

Trøstekram fra Lisbeth

sylvia sa...

Tenker på deg gode Pia .
Klem fra Sylvia

Bittan sa...

Varmaste kramar fina Pia . Ta hand om dej och du måste få låta det ta sin tid, både med kroppen och själen .Märkligt det där med människor på små orter ,hur orkar man och varför ,Svenne banan och jantelagen i ett nötskal , blir så ledsen för din skull. Vet att det är lätt att säga att du inte ska bry dej för det förstår jag att du gör ,men tänk karma , de som pratar , sprider rykten och gottar sig i andras olycka kommer att få igen på ett eller annat sätt .
Du vet var jag finns om du skulle ha vägarna förbi .
Kram kram Bittan

mia sa...

hjärtat tog ett skutt när jag såg att du lämnat några rader här på bloggen...hoppas att du kan börja skapa och jobba snart igen, det helar en konstnärs själ som Du. Tomma tunnor skramlar mest och de människor som gottar sig i andras olycka kan man bara beklaga, fy!!!

Krya på dig och fantastiska bilder som vanligt/ kram

Mia

Anonym sa...

Blev så varm i hjärtat av att
du skrivit på bloggen.
Hoppas krafterna tilltar dag för
dag.

Kram Ethel-Maria

marianne sa...

Blev så glad o se att du skrivit i bloggen igen.
Förstår inte att alla 'hyenor'ska komma fram, när sorgen är framme, då borde alla stötta istället.
Tänk på dej själv, skriv när du orkar, du har många som älskar o följa din blogg, o se dina vackra inredningar.♥

kram Marianne

Anonym sa...

Härligt att se några rader från dig och att det går åt rätt håll.
Det kommer att ta tid .... låt det!
Varma kramar Kattis

Anonym sa...

♥♥♥

Elenor sa...

Fina Pia!

Så fint att höra ifrån dig
Ta tiden till hjälp och vet att vi är många som tänker på dig

Varma kramar

Bellan sa...

Kära Pia! Jag har så svårt att förstå att folk kan vara så elaka i en situation som din!! Blir så illa berörd av sånt. Hoppas du kan skaka av dig det otrevliga, trots allt.

Härliga och vackra bilder du bjuder på! Att gå en runda med kameran är väldigt läkande! Du får ta nån liten stund då och då så får vi tro att det går framåt för dig, men låt allt ta den tid som behövs.

Kramar från Bellan

Marie maräng sa...

Så skönt att höra att det går åt rätt håll och att du hittar små ljusglimtar efter allt det tråkiga.

Jag blir väldigt upprörd när jag läser om hur människor pratar en massa som de inte har en aning...
Det är som att frossa i andras olycka...

Men jag tror som du på det goda!

Var rädd om dig!
Varma kramar Marie

Vit Hortensia sa...

Dina inlägg får ofta mina känslor att bli extra närvarande. De vackra bilderna och det jag tänker, känner in, försöker förstå kan skapa lugn eller oreda.
Med det du berättar kommer bestörtning, ledsamhet, förhoppning. Att mista Martin vore skäl nog att ta "timeout" från livet runt omkring, men uppe på det ska du också hantera ett uppbrott från din man och illvilliga människor!
Det känns som om jag skulle vilja linda in dig i ett skyddande hölje av ljus och kärlek och bara hjälpa till att läka! Det gör ont att läsa, ont att veta att du ska ta dig igenom allt det här, men förhoppningen finns också i det du skriver, att du kan se ljusglimtarna mitt upp i allt!
Varmaste kramen till dig!
Birgitta

Siw sa...

Hej! Ville bara säga att jag är glad att du är på väg tillbaka. Försök stå över "skitprat" och ryktesspridning så gott du orkar. Låt inte sådana människor vinna <3

Birgitta sa...

Du skriver så fint på bloggen. Och du ska veta att jag tänker på dej och skickar styrkekramar till dej.
Försök bara tänka på dej själv och ta dagen som den kommer, så ska du se att det känns bättre om ett tag.
Kramar

Butik Östergården sa...

Hej Pia!
Du känner inte mig! Men jag driver Butik Östergården och heter Helen! Jag har en gång köpt ett gammalt fönster av dig i din webbshop! Jag undrar om jag skulle kunna köpa några av dina fina egengjorda lampor? Vi skall om någon månad flytta vår gårdsbutik in till centrala Skövde och jag har en plats där dina lampor skulle göra sig så fint! Jag har läst att du har det jobbigt just nu och förstår om du har ett uppehåll i ditt arbete! Skulle vara tacksam om jag fick köpa några lampor av dig! Du får gärna svara mig på mail info@butikostergarden.se eller via mobiltelefon 073-6562728.
Vänligen Helen

bakom berget sa...

Sänder en stor varm kram till Dig.

Åsa.

Gunillasljusglimtar sa...

...Precis som att det inte var nog med all sorg så finns det elaka människor också! DU är otrolig ändå som kommer med lite "ljusglimtar" mitt i all er sorg!
Underbara bilder som vanligt! Många varma kramar till dej ♥ Gunilla..ps ta hand om dej ds

barbrok sa...

Tänker på dig och skickar massor av styrkekramar fina vännen.
Barbro

Gabriella sa...

Starkt av dig att berätta! Jag kan inte ens föreställa mig allt du gått igenom. Hoppas du kan få ta hand om dig och bara vara mitt i allt kaoset och sakta hitta ett lugn och en harmoni.
Styrkekramar till dig

Livsgledestedet sa...

Kjenner på din sorg, selv om jeg ikke har opplevd akkurat det forferdelige som du har. Jeg sender deg varme klemmer og masse lys.

De som sprer rykter og snakker bak din rygg forteller selv hva slags mennesker de er. Jeg forstår ikke hvordan noen får seg til å snakke på den måten.

Jeg håper det tar slutt og at du får sett framover og kan gå i lyset på din vei videre.

Klemmer.

toves sammensurium sa...

Kjære Pia,jeg har fulgt sorgen din og alt det opprivende gjennom FB,og jeg kan ikke fatta hvordan du kan fungera!!!!Så mye,på en gang.Livet er så urettferdig!!!!!!
Lider med deg!!!!Men midt oppi alt synes jeg du ser det vakre rundt deg,og lysglimtene både fysisk og psykisk må du ta vare på,og la dem varme hjertet ditt!!!!
Så godt du fikk lyst å ta frem kameraet og kose deg med å ta bilder,glemme en liten stund det andre,og bare nyte solen:)))
Det gjorde nok godt,slik det gjør med oss alle.
Gleder meg til du er i gang med månadene dukning igjen,og at livet normaliseres seg smått om sånn for deg,selv om det aldri blir det samme.
Take care skjønne du!
Toveklem :)

Puumuli sa...

Jag har hållit en längre bloggpaus nu under vintern och har inte läst andras bloggar heller så jag visste inget om olyckan som drabbat din familj.

Jag beklagar verkligen er stora sorg.

Man vet inte på förhand hur stark man är innan något så hemskt som du fått uppleva har skett. Man kan inte förbereda sig på något sätt. Man kan bara ta emot det som kommer och försöka överleva. Du har en oerhörd styrka inom dig Pia och kommer att klara dig även om livet aldrig kommer att vara det samma som tidigare. Ta vara på dig och din familj!

En stor kram,
Sari från Puumuli

Jenny sa...

Jag har tänkt på dig! Vill bara skicka dig varma kramar!

/Jenny

Anonym sa...

Skickar en stor kram,har inte läst din blogg på ett tag och blir alldeles bedrövad av det jag läser.
Vill tipsa om en blogg som en kompis har och skriver om sin stora sorg när hon miste sin syster. Mrs Martin heter bloggen.
Kram

Nattugglans Foto sa...

Goa goa Pia.Ditt fina inlägg berör mig.Jag hoppas vid gud att du hittar tillbaka till dig själv igen.Skickar en stor varm kram till Dig fina människa.
Mvh Kicki med f.d bloggen Hem Ljufva Hem

Luna Ek sa...

Hur mycket elände kan en människa gå igenom på en gång? Förstår precis din situation ( vi har båda en son som gått bort i en bilolycka 2013),men jag har inte haft det andra du har. Det är så typiskt att det är de människor som inte vågar möta sorg som pratar mest.
Idag ler lyckan mot oss då en ny liten son är född som i blick och själ är helt lik sin far som nyfödd. Det känns som en pånyttfödelse och ett hopp inför framtiden. Jag hoppas verkligen du snart får nytt hopp och orkar se ljust på framtiden också. Livet är i ständig förändring. Krya på dig och ta det lugnt!
varma kramar
Luna

Elenor sa...

Kära Pia!
Ville bara säga att jag tänker på dig och de dina :)
Önskar dig styrkan att se ljusglimtarna...

Varma kramar<3

Mosippa sa...

Hej!
Jag ramlade in här på din blogg av en tillfällighet. Jag beklagar verkligen, en stor sorg att mista sitt barn. Hoppas verkligen att du kommer igen.
Ville också säga att du har en underbart fin blogg! Vill gärna följa den.
Kram

Marie maräng sa...

Hoppas allt är bra med dig!

Önskar dig en fin helg!
Kram Marie

marianne sa...

Många varma A <3 kramar till dej.

Ha en fin dag.
Kram Marianne

G:a Affären sa...

Men Pia, hur mycket du ska behöva gå igenom...
Och ändå tror du på det goda i människan och att det fina ska segra! Du är en mycket varm och vacker människa, önskar det fanns många fler som tänker som du.

Tänker på dig ibland och önskar att du omges av kärleksfulla människor, endast de som är varsamma och förstår hur skör du är i mammahjärtat.

Varma kramar
Cia

Eva Lundberg sa...

Hej Pia! Har tänkt på dig många gånger under vintern när jag bloggat och kikat på min bloggroll. Undrat hur du har haft det.
Förstår att det är enormt tungt för er, men önskar dig och din familj allt gott framöver.
Kram Eva, Tinibelli

Peluang Bisnis sa...

your infomation is verry nice guys, your photos is beautiful :D

Hasehaton sa...

Your photos is beautiful guys, thanks for sharing your information :D