fredag 27 februari 2015

Månadens dukning februari 2015

Månadens dukning
februari 2015

Då är det sista helgen i februari.
Ute slaskar det och är grått,
men i blomsteraffärerna dignar det
av vårlökar som får sinnet att längta.
Denna gång har jag dukat hos min
dotter Emma, i hennes ljusa
vackra matsal.




Denna dukning går i svart,vitt och turkost
tillsammans med vårblommornas färgprakt.
Min dotter samlar på servisdelar i
tekniken flytande svart i olika
mönster.
Fast egentligen är det inte svart utan
mörkt brunsvart och färgen kallas 
för mulberry.
Matsalsmöblerna är en salig
blandning av
"ihopeplock".




Bordsunderredet är gammalt från förra
sekelskiftet i nyrenässans.
Det har målats i en mjuk ljusgrå nyans.
Bordet saknade skiva så Emma byggde en ny
av hyvlade brädor.
Först betsade hon skivan med Jotuns shabby,
och sen behandlades den med
hårdvaxolja.




Under varje kuvert ligger gamla 
handbroderade bordstabletter i olika
mönster och även en smal löpare
mitt på bordet.
Gamla plåtburkar i slitna turkosa
toner har fyllts med blomprakt 
omgärdat av tårtpapper och står i en
rad mitt på bordet.




Just kombinationen av slitna burkar
och tårtpapper ger en känsla av 
gammal lanthandel.
I burkarna samsas vårprimula, minipåsklilja,
tulpaner, blåbärsris, iris, pärlhyacinter
och krokusar i en doftande
färgprakt.




Mellan burkarna står udda vita ljusstakar.
Varje gäst har en egen vattenflaska.
Här turkosa gamla flaskor med 
patentkork.
Etiketterna finns kvar och texten skapar
samtalsämnen vid bordet.




Servetterna är för en gångs skull i
papper och i en ljust turkos nyans.
Jag har gjort egna servettringar av gammal
sadelgjord som man använde under stolar
och soffor förr.
Dessa har jag sedan dekorerat med
lökväxter där själva löken och lite av
rötterna fått vara kvar och bundits om
med ett grovt hampasnöre.




Rikt dekorerade antika vinglas i pressglas har
kombinerats med moderna vattenglas 
i en fin blåturkos nyans.
Besticken är stora generösa i snirkligt,
glittrande nysilver.




Förrätten består av soppa och serveras
i koppar av större modell.
Dessa koppar är ursprungligen till thé
men varför inte tänja på gränserna lite...
Under kopparna står tallriken klar
till varmrätten.
Allt porslin är svenskt, danskt och engelskt
och tillverkat mellan åren 1860-1900.




Levande ljus är en nödvändighet för
rätta stämningen vid de mörka
årstiderna.
Även den glittrande kristallkronan
har dagen till ära fått sina 
ljus tända.




I fönstret skymtar en lampa av Ateljé
Skogslyckans egen
design gjord av återbrukat glas.
Även på den stora generösa skänken har
en gammal burk med vårlökar fått
lysa upp.




På skänken står även brickan lastad med
kaffekoppar och likörglas som skall
användas till den väntande 
desserten





Som ni ser har alla tallrikar och koppar
olika mönster men håller samma
färgskala.
Något som ger liv åt dukningen och gör
den mer hemtrevlig än att använda
en och samma servis.
Det är också ett kul nöje att samla och
hitta delar
till en antik servis i en viss färg.
Många besök i antik och 
loppisaffärer krävs.




Det börjar skymma tidigt och snart
väntas de första gästerna anlända.
Magiska dofter sprider sig från
köksregionerna.




Glada skratt och mysig konversation
skall fylla matsalen medans ljusen sakta
brinner ner och gommen
skall få sitt.

Bon apetit!




Kram Pia

torsdag 19 februari 2015

Nyheter på Tradera

Nyheter på Tradera

Då finns det nya spännande auktioner 
på Tradera igen från
Ateljé Skogslyckan!
Jag skall fota mer idag så det kommer
löpande läggas ut mera.
Det är vansinnigt kul att få sälja
utav dessa vackra antika och delvis 
unika skatter.
Som jag berättat om förr kommer en hel del
från ett unikt lager från förra
sekelskiftet som legat orört och nedpackat
varmt och torrt sedan sista
inventeringen 1933 då det skedde ett
arvsskifte.
Ett riktigt kulturarv då tingen är nya,
och ofta etikettmärkta men
 ändå antika!!




Vackra gamla särkar, förkläden, livstycken
och nattskjortor i olika modeller.
Från stadig bomull till skiraste batist.
Knäppningar med tygklädda knappar och
skimrande pärlemo och ljuvliga
spetsar och brodyrer.




Ni hittar även antika klenoder till barn!
Finns just nu bara en klänning,
men nya annonser på barnklänningar
är på gång.
Varför inte ge bort en unik över 100 år
gammal haklapp till de nyblivna föräldrarna eller som dopgåva?




Fina damer förr skyddade sina händer.
Ni hittar allt från vardagshandskar till
ljuvliga mönstrade i helsiden.
Alla är etikettmärkta och nya trots
att de är antika...




Här kommer nåt som är så otroligt vackert!
Över 100 år gamla hårspännen.
En del på orörda fina ark.
Ljuvligt att pynta upp med i t:ex 
badrummet eller varför inte för dig
som har hårsalong eller kanske ett
hotell med autentisk tidsenlig
 inredning.




Ni hittar även knappar i massor av
storlekar och modeller.
Och spetsar och silkestråd...




Linnespetsar, brodyrspetsar, tyllspetsar, broderade band och kantband.
Vad kan man mer önska?
Brodyrerna har ofta tyskt ursprung och
och övriga kommer överhängande
 från Frankrike.
Och som jag skrev det läggs löpande in 
nya annonser!




Vill ni titta in på Tradera så
hittar ni mina annonser

Kramar Pia

onsdag 18 februari 2015

Tänd ett ljus...



Ljus

Idag tänder jag ljus för Christopher.
En kille jag inte kände,
men som är ännu en i raden av unga
människor som dött i
psykisk ohälsa.

 
 


Hans föräldrar startade en manifestation
där vi alla skall tända ett ljus
den 18 februari
för de som på olika sätt
dött av psykisk ohälsa och andra
psykologiska olyckshändelser.




På detta sätt vill vi få våra politiker
att förstå hur allvarligt läget är.
Hur Sveriges psykvård inte fungerar
och hur många förtvivlade 
föräldrar, anhöriga och vänner som
sitter runt om i vårt avlånga land
och sörjer och saknar...




Jag tänder många ljus för min
Martin,
och alla andra
fina ungdomar som inte orkat.




Jag lever med en framtidsvision.
En vision om att vi skall börja ta hand
om varandra och finnas för varandra.
Att inte statusprylar, utlandssemestrar,
märkeskläder, träning och perfekta kroppar
skall gå före det varma och 
mänskliga.
Där det inte är vårt yttre som räknas,
utan vårt inre...




Ett samhälle där det inte är en skam
eller något fult att må dåligt
psykiskt.
Där vi förstår att vi måste ta hand om
varandra, visa omtanke, stötta
och fråga våra ungdomar hur de 
egentligen mår...
OCH stanna kvar och lyssna på
svaret.




Så tänd ett ljus ni också och låt
lågorna fladdra runt om i
hemmen som ett minne av alla de
vackra själar vi mist...
Men också för att manifestera att
inte fler skall dö i
psykisk ohälsa!




Kram Pia

lördag 24 januari 2015

Månadens dukning januari 2015

Månadens dukning
januari 2015

Utanför hörs vinterns iskalla vindar
svepa kring husknuten.
Det knäpper i den gamla timmerstommen
och i brasan brinner en värmande brasa.
Snön yr runt utanför fönstren och
kvällarna är mörka denna årstid.
Här inne i värmen råder dämpad belysning,
levande ljus och en doft av
1700-tal.




Jag har gjort en högst personlig tolkning
 av dåtidens pompösa dukningar,
och som vanligt är huvudtemat återbruk.
Under 1700-talet var just det överdådiga
en genomgående ingrediens.
Höga fat och uppsatser varvad med uppstoppade
svanar var vanliga inslag.
Glittrande silver, rutmanglade dukar
och brutna servetter.




Den vackra tapeten har handmålats på
 linnetyg som man ofta 
gjorde vid den här tiden.
Då kunde den lätt plockas ner för att
ta med vid ev. flyttlass.
Jag lät bordet vara naket utan duk
men har som bordsdekoration använt gamla
hellinnespetsar och dukar.
Ovanpå dukarna har jag placerat sk.
"underläggsspeglar" som var
vanliga förr.
De ger en extra dimension åt dukningen
då silver, kristall och ljus
reflekteras på ett magiskt sätt.




Här och där bland spetsarna ligger
smycken, karaffproppar och pärlor
som små vackra blickfång.
Som vanligt hävdar jag att oväntade inslag
i dukningen skapar samtalsämnen vid 
bordet.




Mitt på bordet tronar bordsuppsatsen
som på 1700-talet oftast var två.
Istället för att bara använda blommor
har jag dekorerat med vindruvor, lime,
vita rosor och murgröna.





Vid ena bordsänden står en antik pampig
kyrkoljusstake och vid andra änden en
krona med ljus som för tankarna till
dåtidens kungamiddagar.
Porslinet är benvitt och präglat
vindruvsmönster på kanterna.
Jag valde att bara göra en enkel rulle
av de vackra linneservetterna.
Knöt om med ett grovt snöre och
dekorerade med en antik 
guldtofs.




Ovanpå varje kuvert står ett antikt
saltkar som får nytt liv som
värmeljusstake.
Snirkliga nysilverbestick och glittrande
glas förhöjer den lite pampiga
dukningen ytterligare.




Här kommer lite rolig historik!
Bordskniven blev vanlig redan under 1600-talet
inom aristokratin.
Den var från början spetsigt utformad
så man lätt kunde fånga maten.
Först under 1700-talet kom gafflarna.
Från början var de oftast med tre piggar,
under 1800-talet kom den gaffel vi
använder idag med fyra piggar.
Duken och servetterna var på den tiden oftast
i vit linnedamast.
Servettbrytningskonsten blomstrade och
sågs som en av det dukade bordets
dekorationer.




Ostindiska kompaniet hade sin storhetstid
och importerade porslin från Kina.
De var ofta blåvita och de förmögna beställde
egna serviser prydda med
 familjevapnet.




Glas var mycket sällsynt och dyrbart
så oftast fick man inte ett glas per gäst.
Ibland sköttes vinserveringen av en
betjänt som gick runt med en bricka med
ett glas.
Gästen drack och glaset rengjordes
(om man hade tur)
och fylldes på så att nästa gäst kunde
släcka törsten.



Kom ihåg att både ögat och gommen skall ha
sitt vid en middag.
Att lägga ner tid på en personlig och lite
annorlunda dukning,
får gästerna att känna sig extra
välkomna.


Kram Pia



onsdag 21 januari 2015

Tankar

Tankar

Styr vi över våra tankar?
Kan vi lära oss påverka våra
reaktioner, lära oss att styra
vårt sinne?
Många gånger när vi synar oss själva
i sömmarna har vi ofta genom
livet reagerat starkt och med 
samma känslor instinktivt.
Kan vi tvinga oss tänka positivt
istället för negativt?




Jag har funderat mycket på det.
Att jag ofta reagerar på samma sätt
och fångas av samma tankar
i liknande situationer.
Att man liksom göder de gamla invanda
mönstren istället för att verkligen
tänka efter.
För nånstans väljer vi ju ändå om vi
vill se allt ur ett negativt
eller ett positivt synsätt.





Tanken jag bestämmer mig för skall ju
vara den som får mig att må bäst!
Den jag bestämmer mig för att tro på.
Reaktioner är inte huggna i sten,
och om man märker att man börjar luta
åt det negativa hållet
får man se det som en varningssignal.
Mina tankar skall ju inte
få mig att må dåligt, utan jag vill
ju så klart mitt eget bästa.





Hur kan man då tänka positivt och
välja det positiva när vi upplever
traumatiska upplevelser, sorg eller
svåra separationer mm?
Kanske inte för stunden men på sikt.
Känslan av att välja det positiva
måste nog komma av en 
övertygelse inifrån.
För alla händelser har ju en uppgift
även om det ibland är mycket
svårt att se det.





Hur kan jag skriva så?
Jag som mist ett barn och går igenom
svår sorg?
Därför jag just gått igenom en svår
period med tre veckor på sjukhus.
Jag har sett psykvården från insidan
på två olika sjukhus i landet.
Upplevelserna av framförallt det
sista sjukhuset är
skrämmande.
Summa summarum efter tre veckor.
Man är en grönsak som ges mat och hjälp
att sova, men sen stannar
maskineriet som skall kallas
svensk psykvård.





Men såren i själen då?
Om man brutit benet eller fått ett
tungt besked om någon hemsk sjukdom.
Då behandlas man på våra sjukhus
på ett helt annat sätt än om det
gäller psykisk sjukdom.
Ändå är detta den vanligaste
sjukskrivningsorsaken bland kvinnor
i Sverige just nu.
Som jag skrivit om förut talar
självmordssiffrorna sitt eget tydliga
språk.
Varje gång det sker beror det på
ett psykologiskt olycksfall
inte ett val.




Hur kan man då välja att se positivt
när man mist ett barn i suicid då?
Jag har inget klart svar på det.
Jag vet bara att jag inte får min
Martin tillbaka...
Och då får jag istället försöka hitta
något som varit bra mitt i det hela.
Plocka russinen ur kakan som
vi brukar säga.




Använda mina erfarenheter till
något positivt så att inte hans död
varit förgäves.
Kanske låter det hårt men då får ni också
tänka på att jag kan inget annat göra.
Det handlar inte längre om att vara stark
det handlar om att göra val.
Jag väljer att på sikt engagera mig
mot psykisk ohälsa och att hjälpa till
att motverka att så många tar 
sitt liv.




Hur och på vilket sätt det får
framtiden utvisa.
Jag tror mycket på att psykisk hälsa måste
tas upp mycket mer i skolorna.
Skolplanen går bara ut på att vi
skall utbilda våra barns hjärnor.
Men vi glömmer att utbilda hjärtat och
själen.
Det många idag inte vet är att många av
de som överlevt suicidförsök ofta
började tänka på detta som en utväg
redan i 7-8-9 års åldern.
Genom att prata och lyfta bort
skammen och skulden i samhällssynen om
psykisk ohälsa så når vi långt.




Djupa tankar men ack så viktiga...

Kram Pia