söndag 12 oktober 2014

Utmaning!

Utmaning!

För allra första gången i bloggens
historia vill jag starta en
utmaning/uppmaning till alla er
bloggvänner!
Vi bloggar alla om olika saker...
mode, heminredning, trädgård osv.
Men vad hjälper det vad vi brinner för om vi inte har det allra viktigaste runt oss?
Dem vi älskar!!
Om ett av dina barn dör, din bror eller
syster...då ter sig genast allt
det andra så litet...
Jag vill utmana er alla att ägna ett
inlägg på era bloggar åt
självmord/suicide.
Jag kommer ge er redskapen och fakta
och en doft av min smärta.
Men ni gör alla er egen variant på
samma viktiga ämne!




Detta är min äldsta son Martin.
Den 16 november förra året valde han
att avsluta sitt eget liv.
Jag och hans pappa förlorade vår son.
Emma, Peter, Erik och Emil förlorade
sin bror.
Arvid och Freja förlorade sin älskade
pappa.
Jenny förlorade sin älskade pojkvän.
Kompisar, fotbollsvänner,
arbetskamrater förlorade en älskad vän.
Så otroligt många som berörs...

Så onödigt, så tragiskt,
så smärtfyllt!




Förra året tog ca 1600 personer i
Sverige sitt liv.
Många av dem ungdomar!
Det är 4 stycken om dagen i snitt.
Det är den vanligaste dödsorsaken bland unga män, och det kan ställas mot siffran
264 personer som dog i trafiken 2013.
Låt dessa siffror sjunka in...
Om vi då tänker oss att minst 10
personer påverkas runt varje självmord,
oftast fler då kommer vi upp i
hisnande siffror!
Många får psykiska besvär, får svårt
att klara arbetet, förlorar kontakt med
vänner och många försöker själva
ta sitt liv.
Många av dessa problem beror på gamla
nedärvda tabun om psykisk ohälsa.
På skuldbelägganden och samhället och
allas vår ovilja mot att våga
möta människor i sorg.
Att hasta vidare i våra egna liv och
sticka huvudet i sanden och tänka
det händer inte mig.
Men vet du vad det kan hända dig idag,
imorgon, nästa vecka...




Att berätta för er hur det är att mista ett barn det går inte.
Men jag försöker ibland ge en liten doft av smärtan.
Tänk på ett av dina barn.
Fokusera på att sitta och tänka på just det barnet en stund.
På hur mycket du älskar det, saker ni upplevt
tillsammans,
minnen, personliga egenskaper.
Sitt så en stund och älska tanken av ditt barn.
Sen slår du om och tänker nu är det barnet dött. Ni kommer aldrig mer träffas,
du kommer aldrig kunna lyfta luren och
säga det du vill säga...aldrig mer...
Just i det ögonblicket orkar du bara tänka
så några sekunder för smärtan och tanken gör allt för ont!!
Den smärta ni då känner, just i det ögonblicket!
Den smärtan har jag och alla som mist ett barn 24 timmar om dygnet..varje sekund
och vi kan inte slå bort tankarna för det
är vår verklighet.




Kostnaden för samhället för alla
självmord och självmordsförsök uppgår
till mångmiljardbelopp!
Satsningar vi gör för att förebygga
är "som fisar i rymden"
NASP vår statliga myndighet som arbetar
med att forska kring självmord
och ta fram förebyggande program får
ynka 3 miljoner om året.
Det är som att hälla ett glas vatten
på ett brinnande hus!
Människor söker sig till psykvården och får
många gånger med sig redskapen hem för
att ta sitt liv.
Kvar runt står förtvivlade anhöriga
med den smärta, förtvivlan, skuld och
komplicerade sorg jag försökt
 beskriva.



Vad kan du och jag då göra?
Om du på minsta sätt misstänker att någon
har funderingar på att ta sitt liv så fråga.
Fråga rakt ut hur personen mår och
berätta att du är orolig.
Var beredd på att lyssna för du kan få ta emot en lavastorm...men du måste finnas
och lyssna om du frågat.
Kanske kan du vara den som gör skillnaden
i någons liv...
Det värsta du kan göra det är att blunda,
undvika och vara likgiltig.



I Sverige finns en ideell organisation
som heter Suicide zero.
De arbetar för att radikalt minska självmorden.
Många av de engagerade har själva mist barn i självmord.
Gå gärna in och läs om deras viktiga
arbete HÄR
Eftersom Martins ettåriga dödsdag närmar sig
har vi startat en insamling i hans namn.
Pengarna går oavkortat till Suicide
zeros viktiga arbete.
De har 90 konto och är medlemmar i
FRII som borgar för trygghet att dina
pengar hamnar där de ska.




Om du vill hedra vår älskade Martins
minne med en gåva till Suicide zero så
klicka HÄR och jag uppmanar alla er
som läser att rannsaka ert hjärta
inför det jag skriver...

Och nu uppmanar jag er bloggvänner att ägna ett inlägg åt detta viktiga ämne.
Skriv om ni vill låna bilder,
eller vill ha mer fakta. 
Jag ber er från hjärtat att länka till Martins minnesinsamling.
När ni publicerat ert blogginlägg
så skriv länken till er blogg i
kommentarsfältet nedan så kommer jag föra in
era länkar i detta blogginlägg 
efter hand.



Ni kommer direkt till Martins
minnesinsamling
HÄR

Varma kramar

måndag 15 september 2014

Min blå pärla

Min blå pärla...

Nu har jag bott tre månader i mitt nya 
hem jag kallar "blommiga huset".
Här är tapeterna just som namnet låter blommiga eller med medaljonger,
eller andra "kul" mönster
i gult, brunt, grönt 
och rött.




Ja ni skymtar tapeten i 
vardagsrummet här.
Den vanliga "gamla" Pia hade flyttat
in i huset och satt igång direkt.
Målat, tapetserat och snickrat
och gjort fint innan möblerna och
pyntet kom på plats.
Men jag har inte gjort det
utan bara landat, bott in mig,
och andats ut...




Det finns andra saker i mitt liv
som känts viktigare.
Jag har ett stort behov av lugn och
det får jag omgiven av de människor jag
älskar och av att vara omgiven 
av mina saker. 
Men hur kan hon prata om saker?
Det är ju bara döda ting...




I mitt förra hem Skogslyckan hade
jag ett motto att jag skulle kunna gå
fram till varje sak och
kunna berätta en liten historia
eller anekdot om den.
Det ger mig faktiskt lite ro i
själen att vara omgiven av mina saker.
Sen spelar det inte så stor roll
 vart jag bor.




Just nu försöker jag jobba så mycket
jag orkar och kan.
Är ju ensamföretagare och i sorg
och måste få livet att funka.
De flesta tycker jag är stark...
Ja jag är stark genom att jag berättar
om sorgen, berättar om psykisk ohälsa.
Men det är ingen styrka egentligen,
det är bara frågan om att jag har
inte något val.
Vad är alternativet?




Jag tror inte på att vara tyst,
att lägga på locket!
Då spär vi bara på myter, skam och
gamla nedärvda skuldbelägganden.
Jag tror på att öppna upp och prata
och börja se varandra och finnas
för varandra igen!
OCH jag trivs bland mina fina
gamla saker..ler.
Som mitt skåp fyllt med
antikt porslin i tekniken flytande blått.
Som en pärla bland de bruna
medaljongerna!




Ha en riktigt fin start på nya veckan!

Kram Pia

måndag 8 september 2014

Nyheter på Tradera

Nyheter på Tradera

Äntligen är jag igång på Tradera igen!
Jag kommer löpande under hösten
fortsätta att sälja av det antika
lagret som jag höll på att sälja av 
förra hösten när mitt liv tog en 
tvär vändning.



Ni som följt min blogg minns kanske 
det unika lagret från Ulricehamn.
Efter makarna Klas och Augusta Franzén.
Han bedrev knallehandel och hon hade en 
manufakturaffär.
Lagret är daterat 1897-1933.
Då skedde en inventering vid ett
arvsskifte och sedan har aldrig lagret
rörts utan stått undangömt och nerpackat
i bågnande kartonger och
brunpappers-paket.




Ni kan gå in på etiketten Tradera här i högerspalten och hitta gamla inlägg
som handlar om lagret.
Allt är nytt men ändå antikt och det är unikt.
Lagret består av särkar, spetsar,förkläden 
överstycken, sybehör, korsetter,
knappar, prover och massor av annat fint!




Ett litet urval finns nu på Tradera
och som sagt - det kommer mera...
På mina auktioner finns också mycket 
annat fint.
Jag har ju som jag skrivit om tidigare 
bestämt mig för att sälja min
stora samling av antika skålar
på fot i pressglas.
Så många skålar kommer läggas ut
under hösten.




Ikväll går auktionen ut på dessa brännförgyllda fantastiska
kandelabrar i empirestil från början av
18-talet.
De har enormt vackra detaljer som
sirliga rosengirlanger.




Ni hittar också en mycket vacker antik 
ostkupa i flytande blått.
Som en vacker pärla på bordet!
Även den auktionen slutar
ikväll.




Mer från lagret:
Har ni sett vilken ljuvlig champagnefärgad
sytråd med fint silkepapper och som
ligger i sin originalask.
Sytråd är förskvara men ack så fint
att pynta med till lyst...




Antika hårspännen från förra sekelskiftet.
Så sköra men så vackra att
pynta med.




Till sist ett vackert emblem/märke
i metall som är lika gammalt det!
Detta och mycket mer finner ni om ni följer länken under sista bilden.




Ateljé Skogslyckans annonser hittar ni

Kram Pia

torsdag 4 september 2014

Strandflickornas havshotell

Strandflickornas havshotell

I förra veckan styrde jag och min mamma
kosan mot Lysekil för en tredagars
vistelse på Strandflickornas
havshotell.



Ett underbart ställe byggt 1905 som drivs av
strandflickorna Bettina och Åsa.
Under förra sekelskiftet var Lysekil en
populär badort, och ännu idag lockar den
vackra staden med nöjen, sevärdheter
och salta bad.




Lite kuriosa:
På den tiden kunde gästerna fara ut till havs
på sk. "luftturer".
Det innebar att man seglade ut gästerna bland skären
för att lukta på havsluften.
Man skulle så  långt ut som möjligt till havs och man skulle luta sig ut så långt över relingen man bara kunde,
desto hälsosammare och saltare var luften.
Man stoppade också tång i madrasserna för att
"befrämja en god och nyttig sömn".




Överallt kring huset och bland klipporna finns små
mysiga sittplatser.
Porlande vatten, gammaldags utemöbler och
belysta klippor.

Vårt bokade paket innebar godisstrut och
välkomstchampagne vid
ankomsten...




Vår favoritplats låg längst upp på klippan,
i en murad rundel från 40-talet.
Vi döpte den till borgen och här satt vi och 
skålade för trevliga dagar, drack eftermiddagskaffe,
läste, njöt av utsikten och förde 
långa samtal.




Alla rum har olika namn och är inredda i olika färger 
och stilar efter deras personligheter.
Vårt rum ovan heter 
"dramatenaktör Victor Hartmans rum".
Härliga mjuka sängar och alla detaljer är noga 
samstämda och genomtänkta.



Utsikten från klipporna är otroligt vacker.
Havet skiftar efter ljuset och tidspunkten på dagen,
och på andra sidan skymtar man
Fiskebäckskil.
De enda ljuden man hör är ett svagt brummande
från båtarna, vågskvalp och fiskmåsarnas
skrattande läte.




Lysekil är fullt av gamla vackra hus med
tinnar, torn och mycket snickarglädje.
Jag som älskar gamla byggnader och detaljer
stortrivdes i denna miljö.




Frukostbuffén dukades upp i denna vackra matsal.
En smakfull tidsenlig inredning i riktig
sekelskiftesanda.
Inredningen består överlag av antikviteter ägarna
letat upp på loppisar och antikvitetsaffärer.




Golvet i det vackra orangeriet där vi intog våra
måltider fick mig nästan att få glädjefnatt..ler.
Ljust luftigt inrett med udda möbler, Mårbackapelargoner
i de spröjsade fönstren och fågelburar
i fil de fer.




Om kvällarna tändes de vackra taklamporna
med dämpat sken.
Färska blommor och levande ljus i
korridorerna.
Strandflickornas havshotell bjuder på
 det där lilla extra.

Leende trevlig personal klädda i rödvitrutiga förkläden 
med volanger. 




Vi var ute efter vila och lugn och vistelsen på
strandflickornas havshotell var en
verklig lisa för själen.


Kram Pia

söndag 17 augusti 2014

Höstkänningar

Höstkänningar

Sakta, sakta återvänder livsandarna.
Mycket vatten har runnit under
broarna sen mitt förra inlägg 
här på bloggen.
Jag har flyttat från Skogslyckan och
bor numera i det lilla huset jag
döpt till "blommiga huset"




Namnet kommer sig av tapeterna...
Allt är intakt från 60-70 tal med allt
vad det innebär av grönt, brunt och 
mönstrade tapeter..ler
Har nu bott här i två månader och i stort 
sett bara njutit av sommaren, 
bott in mig och lutat mig tillbaka.
Huset har en härlig själ och tar liksom
hand om mig och ger mig sakta 
ro i sinnet.




Det är nio månader sen jag miste min
 äldsta son Martin.
Nio månader som känns som en livstid.
Sorgen river fortfarande smärtsamt i mig
men jag känner starkt att livet
och hoppet återvänder.
Jag känner åter glädje och vet att jag kommer
få ett bra liv och måste lära mig leva
mitt liv med det som hänt.
Ur allt fasansfullt föds också vackra ting.
Känner en enorm drivkraft att hjälpa andra
och använde det som hänt till något fint.
Kampen mot självmord och psykisk ohälsa
har fått en ny drivkraft i mig vilket ni
säkert kommer märka av här
på bloggen.




Jag har börjat fotografera lite igen
och just nu fotar jag de vackraste ting som skall läggas ut på Tradera.
Vet att många av er väntat på att jag
skall komma igång igen och nu i slutet
på augusti är det dags igen.
Jag kommer att fortsätta sälja av det unika
antika lagret från en nedlagd
manufaktur och sybehörsaffär som jag höll
på att sälja av innan mitt liv tog
en så sorgsen vändning.




Jag har också flera nya uppdragsgivare
som jag kommer sälja riktiga godbitar åt.
Dessutom har jag beslutat mig för att sälja stora delar av min unika samling av 
skålar i antikt pressglas.
Ni som följt bloggen genom åren vet mitt
brinnande intresse, men här i 
blommiga huset finns helt enkelt inte
platsen.
Däremot kommer jag behålla samlingen av
gräddkannor själv.
Ni hittar länkar ovan till höger om ni
vill se gamla inlägg.




Sakta hoppas jag kunna börja sätta min
prägel på mitt nya hem.
Men ännu så länge ägnas den ork jag har åt 
att skapa mig en härlig och inspirerande
skaparverkstad i källaren.
Då kan jag på sikt flytta allt från
butikens arbetsrum och på så sätt
utöka butikens yta för att på plats med
mer godbitar!
För även om jag inte klarat att skapa under de
här månaderna så har jag letat
massor av spännande föremål att skapa nya tokiga Junk`n Soul skapelser utav.
Och jag känner att jag nog snart är på G!!



Önskar er alla en riktigt fin start
på nya veckan och inom kort
börjar jag presentera allt de vackra som kommer
säljas på Tradera framöver.

Kram till er alla
från Pia