Berättelsen om en sol
Ni får tolka detta inlägg som ni vill.
Ett rop på hjälp?
En verklighetsskildring?
En nulägesrapport?
En inblick i hur det är att vara jag?
En resa in under huden på mig
mitt i min vardag
och sorg...
Jag delar min vardag, mina tankar,
min förtvivlan min rädsla
med er.
I kväll är det 9 dagar sen min son
Martin dog.
Hur känns det att förlora ett barn?
Hur långt är ett snöre?
Det går helt enkelt inte att beskriva
den fysiska och psykiska smärtan.
Den fysiska delen ger sig uttryck på
massor av sätt.
Hjärtat slår enormt starkt och fort.
Du känner liksom hur kroppen arbetar
och förbränner i ett
rasande tempo.
Huvudet är segt, det liksom
"summar" inuti
och det är svårt att fokusera.
Tankar, minnen, praktiska ting allt går
samman till en dimmig röra.
Runt bröstkorgen sitter det som ett
brett spännband.
Spännbandet är alldeles för hårt spänt
så det är svårt att andas.
Det smärtar från bröstet...men inifrån.
Ibland på vänster sida, ibland
på höger.
Ibland skakar jag okontrollerat,
vilket följs av en ömhet i hela kroppen
eftersom man hela tiden
spänner sig.
Ibland gör det ont i nacken,
med jämna mellanrum slår det lock
för öronen.
Ibland gråter jag stilla, ibland hejdlöst.
Nästa minut skrattar jag och får
krampaktiga fnitter-anfall när jag minns
och tänker på Martin och sånt som
jag upplevt tillsammans
med honom.
Ibland bränner ögonen av torrhet och
gråten sitter inombords.
I spegeln ser jag en blek blondin med
blodsprängda ögon som ju måste
vara jag?
Mitt i allt detta skall vardagen
fungera.
Jag har fyra älskade barn som mist
sin bror och som måste ha sitt.
Praktiska ting som att ordna allt kring
min sons hus, fordon, post mm.
Planering av hans begravning,
där varje litet beslut känns overkligt,
omöjligt och plågsamt att ta.
Att vara lyhörd för alla inblandade
och lite som en spindel i nätet,
eller som jag känner det..
som en sol.
Stödet i saknaden efter Martin är
enormt stort!
En del skriver sms eller meddelanden
på face-book.
En del kommer hit och sitter i timmar
och pratar.
En del sänder blommor och hälsningar.
Många ringer och vill hjälpa och
visa oss sin omsorg.
Jag svarar inte i telefon, klarar inte
den biten ännu, utan andra träder in.
Bli inte ledsna på mig för jag inte klarar
svara på sms och meddelanden.
Är så oändligt tacksam mot er alla skall
ni veta!
Och nu kommer förklaringen vad jag menar
med solen och min överskrift.
Jag försökte tänka mig in i en symbol
som beskriver hur jag känner mig.
Då dök solen upp!
Jag är den runda gula solen i mitten
och allt runt omkring är strålarna in
till mig.
Alla människor, allt det praktiska
allt strålar in till mig.
Minsta lilla sak blir till en stråle...
Och nu tänker jag berätta om en av de
saker mitt i allt det här andra
som tynger mig lite,
eller faktiskt en hel del.
Jag kan inte ringa till en arbetsplats
och säga så här.
-Detta har drabbat mig och nu orkar jag inte utan måste vara sjukskriven ett tag.
Mitt i allt detta måste jag jobba
annars har jag inget levebröd.
Jag måste hitta vilka delar i företaget
som jag kan fokusera på.
Jag orkar inte försöka sälja inredningsreportage.
Jag orkar inte göra målnings eller
stylinguppdrag.
Vad är det viktigaste och vad är det
som känns mest glädjefyllt?
Jo mötet med mina kunder och det kreativa.
Därför är det så viktigt för mig att
folk kommer till butiken.
Att jag får träffa er.
Har inte själv varit i butiken
den sista veckan,
men kommer försöka imorgon.
Och nu vill jag att ni som bor i trakterna hjälper mig med detta!
Var inte rädda för min sorg för den
kommer jag att få leva med.
Den är en del av mig och min framtid.
Kom till mig och fundera inte på
vad ni skall säga eller hur ni skall
bete er mot mig.
Jag kommer inte vara ensam utan ha
hjälp av anhöriga och vänner.
Börjar jag gråta är väl det helt naturligt,
då kan vi gå ut bakom i mitt lilla kök.
Jag är samma Pia som alltid bara
lite ur balans och i enormt behov av
kärlek och stöd.
Man behöver faktiskt inte säga
något als om man inte vill!
Snälla ni! sluta inte komma till mig utan
hjälp mig igenom så att mitt
företag kan fortsätta att vara
mitt levebröd och ge mig
livskvalitet!
Resten av veckan kommer jag försöka
julpynta butiken inför
extraöppet och gammaldags julskyltning
på söndag mellan kl 14-17.
Denna vecka är butiken öppen tisdag
och lördag och som sagt extra öppet
på söndag.
Från nästa vecka gäller ordinarie
öppettider, alltså tisdag, torsdag
och lördag!
Varmt välkomna!!
Återigen jag delar det jag upplever
med er alla, och hoppas genom min
öppenhet här på bloggen att både kunna hjälpa mig själv, min familj och andra i liknande
situationer.
Många kramar
Pia
