En annorlunda jul

En annorlunda jul

I normala fall älskar jag julen.

Den betyder att familjen är samlad.

Det är kärleksfullt, lugnt och

traditionsenligt.

Tråkigt..ja kanske men det finns väl

ändå ingenting som är så fint som att

barnen i vuxen ålder bara längtar efter

jul hos mamma.

De längtar efter de traditioner som

just vi har skapat i vår familj.

Att köttbullarna och den andra  

maten smaker precis så som den gjorde

när man var liten.

Smaker, dofter och minnen...

I år kommer julen olägligt!

Jag hade önskat jag fått lite andrum

från känslan av att ett av mina barn fattas.

För så här kommer det alltid vara att 

en plats vid bordet står tom.

Att två av mina barnbarn skall fira

jul utan sin pappa...

Det räcker jag skriver det så trillar

tårarna ner för mina kinder.

Hur mobiliserar man krafter till att

göra den goda maten och allt det

andra man "brukar göra"

Jo man struntar i allt och säger:

det blir jul i år också...

Dessa bilder från Skogslyckans

matsal är från förra året.

Då när allt var som vanligt!

I år är det inte pyntat.

I eftermiddag skall jag hämta den

lilla granen jag haft sen första advent 

i butiken.

En liten glittrande gran med pynt gjort

av återbruk som får duga här hemma

i år.

Senare idag skall jag duka bordet inför

morgondagen med

den gamla rödvita julservisen med kossor 

 och landskap.

Skinkan och julgröten skall kokas

och några paket skall slås in.

Det blir en annorlunda jul i år...

Inte bara för mig utan för mina 

övriga barn och mina barnbarn.

Och spelar ingen roll att jag inte 

gjort det jag brukar,

det viktiga är att vi har varandra.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag 

mår bra.

Tiden efter begravningen har varit jobbig.

Dagarna är fortfarande fyllda av

telefonsamtal och massa praktiskt att

ordna upp i kring min sons död.

Butiken har varit öppen för sista gången

i år och jag stod de två sista gångerna

alldeles själv.

Det stärker mig inför januari när allt

skall återgå till det normala igen.

Jag är samlad och gråter inte hela

tiden längre utan smärtan och sorgen 

sitter inuti men på något vis känns den ännu

starkare och ännu mer smärtsamt.

Jag hoppas inte ni tröttnar på att

jag inte just nu orkar skriva och visa

bilder på heminredning och nyskapade

 alster här på bloggen.

Detta är mitt liv just nu och allt

annat förbleknar och som jag skrivit tidigare

delar jag med mig i hopp om att kunna 

hjälpa andra i sorg.

Samtidigt får ni en inblick i hur det

är att vara Pia oavsett om ni känner

mig privat eller brukar titta in här på bloggen.

Samtidigt som jag skriver lyssnar jag på

julsånger med Mahalia Jackson och

Etta James så vackert och själfyllt

 och med mycket

minnen från min egen barndoms

jular.

Till sist vill jag önskar er alla en

riktigt fin jul.

En lugn varm jul med inte allt för mycket stress.

En riktigt kärleksfull jul där ni håller hårt

om dem ni älskar och talar om vad ni 

känner för varandra.

Det är den allra finaste julklappen

vi kan ge varandra...

Kram Pia

Tankar...

Tankar...

Tankens makt är stor men ibland måste man

 få tillåta sig att bara

flyta med i känslostormar

och stämningar.

Sorg är en märkvärdig process där inget

är självskrivet, men naturligt...

Man kan inte välja bort ett skede för

att man inte orkar,

utan livet går vidare och man måste

flyta med.

Varje dag är olika och oförutsägbar,

tårar blandas med klingande skratt.

Det går inte att planera utan

det är bara att gilla läget 

och flyta med.

Att skratta mitt i sorgen har jag känt

är viktigt.

Man sörjer inte mindre för att man tillåter sig att skratta,

sorgen sitter som en stor smärtsam

varböld inuti ändå...

Jag är av naturen en positiv människa 

och jag vet det kommer en dag

när sorgen sitter som en vacker skatt

i mitt hjärta.

På torsdag är det dags att begrava min son

men det är bara hans kropp.

Han lever som ett starkt ljus inne i mig

och kommer alltid göra.

Just nu när jag skriver sitter jag

och lyssnar på ett Spotify-album

som jag döpt "Martin kyrkan".

Ca. 40 minuter innan begravningen startar

kommer ett bildspel att startas

med bilder på Martin.

Det kommer ackompanjeras av den musik

som han gillade.

Metallica, Shinedown, Rival sons mm.

Tror det blir vackert och

mäktigt.

Det är många val som skall göras,

många möten och telefonsamtal och mycket

planering.

Yttre omständigheter gör att lasset

känns väldigt tungt stundtals.

Mycket som är så onödigt och som läggs uppe

i det som redan hotar spränga en.

Samtidigt som stödet, värmen, kärleken

som mött oss varit enormt stor,

så finns det en baksida också.

Ryktesspridningar, förtal, små människor

som gottar sig i andras olycka.

Saker jag försöker blunda för och tränga 

bort för att orka.

Som sagt jag tror på det goda!!

Idag väntar butiken även om det mest

blir bakom kulisserna.

Förmiddagen skall ägnas åt tillverkning

av egendesignade glaslampor.

Men även skapandet tar emot just nu.

För att skapa krävs fokus och ett hyfsat

lugn i själen.

Ett lugn jag inte kan finna just nu.

Men på sikt tror jag att just kreativiteten

kommer bli en stor källa till 

återhämtning för mig.

Just i denna stund börjar det ljusna

över horisonten.

Det glittrar i snön och det är 

hisnande vackert.

Sömnen är ett ämne för sig och en svår nöt 

att knäcka.

Antingen är det svårt att somna eller också vaknar jag på småtimmarna.

Men sova, äta och dricka måste man för 

att hålla maskineriet igång..ler.

Så nu blir det till att smyga ut i

köket och göra sig en kopp thé

och invänta att resten av familjen

vaknar...

Ha en härlig varm och kärleksfull helg!

Kram Pia

Juldukning

Juldukning

Inget är riktigt som det brukar just

nu av förklarliga skäl.

I normala fall visas min tradition

månadens dukning den sista helgen 

i varje månad här på bloggen.

November är den månad då årets

juldukning brukar visas.

Men inte i år...

Men för er som vill ha lite dukningsinspiration lägger jag in länkar

från tidigare jular.

2012 års dukning gjordes i riddarsalen

på Torpa stenhus

Vill ni se den klickar ni

HÄR

2011 års dukning skedde i ett

privat hem i Månstad.

Vill ni se den klickar ni

HÄR

2010 års juldukning är från matsalen

i Skogslyckan.

Länken hittar ni

HÄR

Ber om ursäkt för bildkvalitén på

bilderna i detta inlägg.

Orkade inte leta upp de högupplösta

originalbilderna utan ni får dem

i lågupplöst utförande.

Kram Pia

Kärlek

Berättelsen om en sol

Ni får tolka detta inlägg som ni vill.

Ett rop på hjälp?

En verklighetsskildring?

En nulägesrapport?

En inblick i hur det är att vara jag?

En resa in under huden på mig

mitt i min vardag 

och sorg...

Jag delar min vardag, mina tankar,

min förtvivlan min rädsla 

med er.

I kväll är det 9 dagar sen min son

 Martin dog.

Hur känns det att förlora ett barn?

Hur långt är ett snöre?

Det går helt enkelt inte att beskriva

den fysiska och psykiska smärtan.

Den fysiska delen ger sig uttryck på

massor av sätt.

Hjärtat slår enormt starkt och fort.

Du känner liksom hur kroppen arbetar

och förbränner i ett 

rasande tempo.

Huvudet är segt, det liksom 

"summar" inuti

och det är svårt att fokusera.

Tankar, minnen, praktiska ting allt går 

samman till en dimmig röra.

Runt bröstkorgen sitter det som ett

brett spännband.

Spännbandet är alldeles för hårt spänt 

så det är svårt att andas.

Det smärtar från bröstet...men inifrån.

Ibland på vänster sida, ibland

på höger.

Ibland skakar jag okontrollerat,

vilket följs av en ömhet i hela kroppen

eftersom man hela tiden

spänner sig.

Ibland gör det ont i nacken,

med jämna mellanrum slår det lock

för öronen.

Ibland gråter jag stilla, ibland hejdlöst.

Nästa minut skrattar jag och får

krampaktiga fnitter-anfall när jag minns

och tänker på Martin och sånt som 

jag upplevt tillsammans 

med honom.

Ibland bränner ögonen av torrhet och

gråten sitter inombords.

I spegeln ser jag en blek blondin med

blodsprängda ögon som ju måste

vara jag?

Mitt i allt detta skall vardagen

fungera.

Jag har fyra älskade barn som mist 

sin bror och som måste ha sitt.

Praktiska ting som att ordna allt kring

min sons hus, fordon, post mm.

Planering av hans begravning,

där varje litet beslut känns overkligt,

omöjligt och plågsamt att ta.

Att vara lyhörd för alla inblandade

och lite som en spindel i nätet,

eller som jag känner det..

som en sol.

Stödet i saknaden efter Martin är

enormt stort!

En del skriver sms eller meddelanden

på face-book.

En del kommer hit och sitter i timmar 

och pratar.

En del sänder blommor och hälsningar.

Många ringer och vill hjälpa och 

visa oss sin omsorg.

Jag svarar inte i telefon, klarar inte

den biten ännu, utan andra träder in.

Bli inte ledsna på mig för jag inte klarar

svara på sms och meddelanden.

Är så oändligt tacksam mot er alla skall

ni veta!

Och nu kommer förklaringen vad jag menar 

med solen och min överskrift.

Jag försökte tänka mig in i en symbol

som beskriver hur jag känner mig.

Då dök solen upp!

Jag är den runda gula solen i mitten

och allt runt omkring är strålarna in 

till mig.

Alla människor, allt det praktiska

allt strålar in till mig.

Minsta lilla sak blir till en stråle...

Och nu tänker jag berätta om en av de

saker mitt i allt det här andra

som tynger mig lite,

eller faktiskt en hel del.

Jag kan inte ringa till en arbetsplats

och säga så här.

-Detta har drabbat mig och nu orkar jag inte utan måste vara sjukskriven ett tag.

Mitt i allt detta måste jag jobba

annars har jag inget levebröd.

Jag måste hitta vilka delar i företaget

som jag kan fokusera på.

Jag orkar inte försöka sälja inredningsreportage.

Jag orkar inte göra målnings eller

stylinguppdrag.

Vad är det viktigaste och vad är det

som känns mest glädjefyllt?

Jo mötet med mina kunder och det kreativa.

Därför är det så viktigt för mig att

folk kommer till butiken.

Att jag får träffa er.

Har inte själv varit i butiken

den sista veckan,

men kommer försöka imorgon.

Och nu vill jag att ni som bor i trakterna hjälper mig med detta!

Var inte rädda för min sorg för den

kommer jag att få leva med.

Den är en del av mig och min framtid.

Kom till mig och fundera inte på

vad ni skall säga eller hur ni skall

bete er mot mig.

Jag kommer inte vara ensam utan ha

hjälp av anhöriga och vänner.

Börjar jag gråta är väl det helt naturligt,

då kan vi gå ut bakom i mitt lilla kök.

Jag är samma Pia som alltid bara

lite ur balans och i enormt behov av

kärlek och stöd.

Man behöver faktiskt inte säga

något als om man inte vill!

Snälla ni! sluta inte komma till mig utan

hjälp mig igenom så att mitt

företag kan fortsätta att vara

mitt levebröd och ge mig 

livskvalitet!

Resten av veckan kommer jag försöka

julpynta butiken inför

extraöppet och gammaldags julskyltning 

på söndag mellan kl 14-17.

Denna vecka är butiken öppen tisdag

och lördag och som sagt extra öppet 

på söndag.

Från nästa vecka gäller ordinarie

öppettider, alltså tisdag, torsdag

och lördag!

Varmt välkomna!!

Återigen jag delar det jag upplever

med er alla, och hoppas genom min

öppenhet här på bloggen att både kunna hjälpa mig själv, min familj och andra i liknande

situationer.

Många kramar

Pia

Återbrukstips!

Återbrukspaket

Då kommer det ett litet inlägg igen om

det antika lagret jag fått i uppdrag 

att sälja på Tradera.

Det minskar lite på auktionerna och även

med inläggen här på bloggen.

Det beror på enorma problem med internet

som det jobbas stenhårt på 

att lösa.

Men så snart det är löst kommer auktionerna

att öka igen och massa spännande

kommer att läggas in!

Som ni vet gillar jag att återanvända

gamla ting på nytt sätt.

Det är ju ett tänkesätt som genomsyrar

hela mitt företag.

Jag blir så inspirerad av allt de gamla 

fina udda som dyker upp på lagret.

Gillar att göra fina paket och till jul

har jag alltid massor av "fejkpaket"

under granen.

Så jag samlade ihop en hög med spetsar,

band, fransar, guldtofsar, 

knappar mm.

Allt från det gamla lagret...

Jag har slagit in paketen i återanvänt 

brunpapper från lagret, gamla boksidor och notpapper.

Kommer i slutet på veckan lägga in 

nothäften från lagret,

så håll utkik.

Det mesta går att använda på nytt sätt.

Det avslutas massor med auktioner ikväll på vackra band, fransar och tofsar och fina antika emblem i guld.

De är otroligt vackra och gjorda med inslag av

metall så de är tunga och gedigna.

Perfekta till pyssel och

sömnad...

Ovan kom en antik mellanspets,

en guldtofs och några pärlemoknappar

till bruk.

Nedan spetsar av olika slag.

Här har jag använt mig av de gamla

uttjänta resårbanden som blir fina som band på paket,

och ett ark knappar som enkel

dekoration.

Tänk vad en antik fluga piggade

upp på det här paketet.

Dessutom har jag använt av de sköra gamla

hårspännena och de ark som de suttit på.

Det finns massor av spännen som lossnat

som jag kommer lägga ut framöver som kan 

återanvändas som dekorationer.

Mycket av de vackra "guldbanden" går alltså

ut idag så skynda er att titta 

in på Tradera

HÄR

Kram Pia