onsdag 11 september 2013

Tankar om livet

Tankar om livet

Det har sagts och skrivits till leda om
vikten av att stanna upp och andas.
Leva i nuet och följa sitt hjärta.
Och visst håller vi alla med!?
Visst delar vi gärna budskapen på
face-book, men lever vi 
efter dem?




Livet är ju inte alltid en dans på rosor
det får vi alla erfara.
Och att känna sig nedstämd och ledsen och  
vara ett offer det behöver vi alla få
göra ibland.
Det viktiga är väl att man sen kommer
vidare och reser sig med förnyade
krafter?
Men jag tycker allt för ofta jag möter 
människor som är ständiga offer...




De gnäller över arbetet, över att de jobbar jämt
och inget hinner.
Det gnäller över vädret och ofta är det samma 
människor som hela tiden längtar framåt.
Semestern hinner knappt sluta innan de 
längtar efter att julpynta.
Snön skall helst komma i oktober, för att sen
ägna januari och februari åt att gnälla
över snön och kylan och längta efter våren.
Känns som om de bara längtar framåt till
nåt som skall komma sen,
men då längtar man ju bort sitt liv
och glömmer att LEVA!!




Jag är väl inte rätt person att klanka ner
på andra, men en sak är jag bra på och 
det är att följa mitt hjärta och
verkligen leva.
Om det gäller ett jobb eller ett
äktenskap eller vad det nu är som gör att man
ständigt gnäller, så är det väl
bara att göra en personlig långsiktig
plan och göra någonting åt det.
Inget är ju hugget i sten, och framför
allt är det aldrig för sent...




Läste en artikel häromdagen som hette
"fem saker man ångrar när man dör".
Den handlade om sjuksköterskan Bronnie Ware
som dagligen träffar dödssjuka människor
genom sitt arbete på en canceravdelning.
Hon ställde frågan till dem
" Vad är det människor ångrar allra mest
på sin dödsbädd?"
Efter en omfattande undersökning kommer 
här de fem svaren.
Jag har kortat ner dem lite för 
att få plats.



5:e plats

Man ångrar att man inte tillåtit sig själv
att vara lycklig.
"Många inser inte förän i slutet av livet
att lycka är ett aktivt val"

4:e plats

Man ångrar att man inte hållit kontakten 
med sina vänner.
Många döende var så upptagna av sina egna
liv att de släppte taget om sina viktiga
vänskaper.
Det fanns många som djupt ångrade att de inte
gett vänskapen den tid och ansträngning
som krävs.




3:e plats

Att man inte haft mod att uttrycka sina känslor.
"Många hade tryckt undan sina egna känslor
för att hålla sams med andra"
Som ett resultat av detta hade de fått nöja sig
med en medioker existens och aldrig utvecklats 
till det de kunde blivit.
Många hade utvecklat sjukdomar på grund av
den bitterhet och frustration detta 
inneburit.



2:a plats

Man ångrar att man jobbat allt för mycket och 
för hårt och inte prioriterat dem man
älskat.
"Särskilt männen svarade så"

1:a plats

Att man inte var stark nog att leva det liv
som man själv ville, utan levde efter
andra människors behov och
förväntningar.




Stora livsfrågor som tål att funderas på...
Dagens bilder är tagna i matsalen eller
blå rummet som vi kallar det.

Ha nu en fin dag!

Kram Pia




9 kommentarer:

Anonym sa...

Tänkvärda ord

Marie maräng sa...

Hej Pia!

Så fint och tänkvärt du skriver! Du har så rätt...

Underbara bilder från blå rummet!

Ha de så gott!
Marie

Ovanligt vanlig sa...

Väldigt tänkvärda ord!
Fin blogg med fina bilder! Underbara saker du har.

Nette Cecilia sa...

Väldigt tänkvärda ord .hälsningar från soliga Österbotten ,Nette

FruFröjd sa...

Väldigt tänkvärda ord. Ibland behöver man bli påmind om hur lycklig man egentligen är!
Med vänlig hälsning,
FruFröjd
Susanna

Anonym sa...

Pia, du är så klok och du har så rätt. Ett fantastiskt inlägg, som jag kommer att dela med mig av. Och jag ska försöka vara lite mer positiv :-)
Kram // Lisa

Lisbeth sa...

Hvor er det bare rigtigt!
Jeg har selv været dårlig til at leve i nuet, førhen.
Når man var barn kunne man ikke blive voksen hurtig nok.
Når man var på arbejdet var det weekendenden der ikke kunne komme hurtig nok. Når børnene var små kunne de ikke blive større hurtig nok.
Nr. 1 og 3 passer godt til mig, jeg har altid været dårlig til at sige nej, til at altid skulle gøre hvad andre synes var rigtig og ikke gjort hvad der var bedst for mig.
Angst og depressioner blev prisen jeg betalte.
To ægtemænd har jeg måttet begrave da jeg altid har valgt dem meget ældre end mig selv (18 og 22 år)da jeg kun følte mig tryg ved dette.
Først da jeg flyttet her ud på landet i det nordjyske har jeg fundet roen og tiden til at nyde nuet og sætte pris på hver dag selv om den ikke altid er som man ønsker. Nu er jeg nødt til det for nu er der ikke så meget tid tilbage at gøre det.

Knus fra Lisbeth

Anneli sa...

Kloka ord och jag håller fullständigt med dig!
Men........en del människor är födda negativa tror jag.....gnäller om allt.
Vänder även det positiva så det blir till nackdelar............jag förstår inte det där.
Blir vansinnig när jag hör sånt......

Nä, inte tänka på sånt.....det tar energi från mig.

Kram Anneli

Gårdsjenta sa...

utrolig nydelige bilder, og en viktig og tankevekkende tekst. Tenker det er mange her i Norge som har gått glipp av mye her, etter at vi akkurat har hatt en valgkamp hvor det sutres fælt over hvor ille folk har det her.. Man burde nok stoppe opp og tenke litt mer over hva livet har og hva du selv velger å gjøre med livet, istedenfor å skylde på alle andre for egne feil