lördag 7 december 2013

Tankar...

Tankar...

Tankens makt är stor men ibland måste man
 få tillåta sig att bara
flyta med i känslostormar
och stämningar.
Sorg är en märkvärdig process där inget
är självskrivet, men naturligt...
Man kan inte välja bort ett skede för
att man inte orkar,
utan livet går vidare och man måste
flyta med.




Varje dag är olika och oförutsägbar,
tårar blandas med klingande skratt.
Det går inte att planera utan
det är bara att gilla läget 
och flyta med.
Att skratta mitt i sorgen har jag känt
är viktigt.
Man sörjer inte mindre för att man tillåter sig att skratta,
sorgen sitter som en stor smärtsam
varböld inuti ändå...




Jag är av naturen en positiv människa 
och jag vet det kommer en dag
när sorgen sitter som en vacker skatt
i mitt hjärta.
På torsdag är det dags att begrava min son
men det är bara hans kropp.
Han lever som ett starkt ljus inne i mig
och kommer alltid göra.
Just nu när jag skriver sitter jag
och lyssnar på ett Spotify-album
som jag döpt "Martin kyrkan".
Ca. 40 minuter innan begravningen startar
kommer ett bildspel att startas
med bilder på Martin.
Det kommer ackompanjeras av den musik
som han gillade.
Metallica, Shinedown, Rival sons mm.
Tror det blir vackert och
mäktigt.




Det är många val som skall göras,
många möten och telefonsamtal och mycket
planering.
Yttre omständigheter gör att lasset
känns väldigt tungt stundtals.
Mycket som är så onödigt och som läggs uppe
i det som redan hotar spränga en.
Samtidigt som stödet, värmen, kärleken
som mött oss varit enormt stor,
så finns det en baksida också.
Ryktesspridningar, förtal, små människor
som gottar sig i andras olycka.
Saker jag försöker blunda för och tränga 
bort för att orka.
Som sagt jag tror på det goda!!




Idag väntar butiken även om det mest
blir bakom kulisserna.
Förmiddagen skall ägnas åt tillverkning
av egendesignade glaslampor.
Men även skapandet tar emot just nu.
För att skapa krävs fokus och ett hyfsat
lugn i själen.
Ett lugn jag inte kan finna just nu.
Men på sikt tror jag att just kreativiteten
kommer bli en stor källa till 
återhämtning för mig.




Just i denna stund börjar det ljusna
över horisonten.
Det glittrar i snön och det är 
hisnande vackert.
Sömnen är ett ämne för sig och en svår nöt 
att knäcka.
Antingen är det svårt att somna eller också vaknar jag på småtimmarna.
Men sova, äta och dricka måste man för 
att hålla maskineriet igång..ler.
Så nu blir det till att smyga ut i
köket och göra sig en kopp thé
och invänta att resten av familjen
vaknar...



Ha en härlig varm och kärleksfull helg!


Kram Pia


25 kommentarer:

Anonym sa...

Kärlek till Dej <3/Christina

Anonym sa...

Så vakkert du beskriver det mest sårbare vi opplever i livet.. Sorgen. Du er stadig i mine tanker Pia.. Den tiden vi går mot nå...julen...Det sies at det første året er alltid det verste... det stemte for meg...man skulle igjennom alle merke dagen ol... men med tiden blir alt letter... sorgen blir lettere og leve med.... sender deg de sterkeste styrke klemmene.. <3 <3 <3
Kerstin

Nina Lindh sa...

<3

Eva Lundberg sa...

Vad snabbt livet kan förändras... Har inte hunnit med att följa bloggar på sista tiden och läser först nu vad som drabbat dig, och blir så ledsen.
Tror att det du berättar om kan hjälpa andra att komma genom sin sorg. Och tack för att du mitt i alltihop vill glädja oss med dina vackra bilder.
Önskar dig en kärleksfull helg!
Kramar...

Anonym sa...

Kram <3

/Trynorgelspelar'n

Anonym sa...

♡Styrkekramar♡

Ninnis familjeliv sa...

Hej vilka fina tankar! Jag och min familj råkade ut för en hemsk brand i januari i år där vår son också omkom, Våra tre fina hundar omkom och vi förlorade hela vårt hem! Så hemskt är det att förlora ett älskat barn, det var så klart det värsta! Många styrkekramar till dej! Kram Nina

Marie maräng sa...

Önskar dig en fin helg!
Varma kramar!
Marie

Maj sa...

Så fint du skriver och vilka underbara foto. Många är de tankar som jag får när jag läser ditt inlägg.....Kram

Vit Hortensia sa...

Så fint skrivet Pia!....och, som alltid, är texten omramad av vackra bilder! Precis lika vacker kommer säkert begravningen att bli och som du så klokt skriver är det bara kroppen som finns där, medan hans (och din egen) kärleks kraft bor inom dig!

Mina tankar följer dig och din familj!
Kramar
Birgitta

Tiger sa...

Men åh, nu blir jag alldeles bestört! Jag har inte hunnit titta runt i bloggvärlden på sistone, så det är först nu som jag ser vad som har hänt din son. Jag blir så ledsen för er skull! Något sådant borde inte få hända. Jag tänker på dig och din familj! Hoppas att ni kan finnas där och stötta varandra i sorgen. Du har skrivit många fina tankar! Trots sorgen hoppas jag att du kan minnas allt fint ni har haft tillsammans.

Kram
Elisabet

Änglarna finns sa...

Vackra bilder och ett så fint inlägg!
Jag förstår precis det du skriver, just att tillåta sig skratta, att andra pratar illa osv..Tänk som du skriver, så små dessa människor är!
Min dotter försökte för många många år sedan ta livet av sig..och jag vet!! att det spekulerades vilt bland vissa, om anledningen!
När min pappa hastigt gick bort, tänkte jag såhär...Här går vi, min mamma hade mist sin man, jag min pappa och mina döttrar sin morfar..hur kan andra vara så glada och där gick vi i vår bubbla...världen utanför rullade på precis som vanligt!!
Konstig känsla!! Men jag vet också...som du skriver att så småningom...bleknar sorgen, men saknaden..kommer alltid att finnas där!!
Önskar dej en så fin helg, som du nu bara kan ha!
Kram Annika

Luna Ek sa...

Känner igen mig i allt du säger eftersom vi också går igenom samma sak som du i år. Känslorna löper amok, hit och dit och ord kan missuppfattas och göra det värre.
Min styrka detta halvåret har varit att känna honom, sonen, i mina händer och i mina drömmar. Jag vet att han har det bra och han finns där hela tiden. Han vill inget mer än att vi ska ha det bra.

Ta en dag i sänder
Kram Luna

Mor Inger`s hus sa...

Takk for at du deler.

En god klem til deg <3

Anette sa...

Finner inte ord för vad man ska skriva kan bara föreställa mej hur ni har de just nu...
Du skriver så fint ,ryser i hela kroppen.
Ja tyvärr finns de folk som pratar en massa strunt , så är de nog alltid men bra att du försöker låta bli att lyssna.
Tänker på er <3
Varma kramar Anette

Mormors Fint sa...

Min pappa dog nu i september, går inte att jämföra med att mista ett barn det förstår jag men en enorm sorg är det också. En person sa då till mig : Kom inte tillbaka förrän du känner att du sörgt klart. jag blev så konfunderad av det uttalandet och skrev ett långt inlägg om det sorg är ju aldrig något som blir klart det finns alltid med en, man blir påmind då och då genom livet genom musik, händelser eller saker som påminner en om dem man älskar som ej finns kvar men det är som du skriver det betyder inte att man inte kan skratta. Skratt är nog nödvändigt för att på något vis gå vidare och känna glädje över allt fint man gjort tillsammans.
Jag hoppas och tror att det blir en mycket vacker begravning för din underbare son. Skall tänka på dig på torsdag.
Kram/
Berit

mia sa...

hej Pia!

detta var nog bland det vackraste jag läst på länge!!

halkade in här av en slump och känner en enorm tacksamhet över att jag följer min intuition, hade precis gjort en liten beställning i din butik och blev så nyfiken på vem som låg bakom allt fint..

med stor respekt och allvar vill jag sända dig min medkänsla.

Med vänlig hälsning Mia

Margaretha Johansson sa...

Tänker på er, styrkekramar i massor <3

Elle sa...

Blir rörd av dina fina ord. Du beskriver det du upplever väldigt bra. Synd bara att andra pratar skit. Känner ibland likadant sedan jag separerade - folk har inget annat att göra än att spekulera och gotta sig i andras olycka.
Skönt dock att höra att du trots allt kan skratta lite ibland. Jag vet att din son vill att du ska fortsätta skratta...
Massor av varma styrkekramar
<3

annika sa...

Vi har aldrig mötts men jag brukar läsa här ibland. Jag lider med dig nu och kan mycket väl förstå hur du växlar mellan olika känslolägen.

Tröstekramar
annika

Anonym sa...

Sänder många varma hälsningar till dig och din familj...kram semlan mys och hemtrevnad

Marie maräng sa...

Tänker på dig!

Kram Marie

Bellan sa...

Skickar de varmaste kramar till er <3

//Bellan

Ofelias Hus sa...

Visste inte vad du har tvingats gå igenom....gråter när jag läser mig genom dina senaste inlägg....
Det är ofattbart.....

Varmaste, största kramar och tankar sänder jag till dig.

Anette

Gabriella sa...

Du beskriver det på ett så fint sätt, det tunga och sorgliga! Jag känner igen mig och känner så med dig.
Varma styrkekramar