måndag 28 mars 2011

Saknad!

Idag blir det ett långt, personligt 
och känslofyllt
inlägg.
Bilderna på min vårplantering i torsdags,
får symbolisera texten.
Blommorna är avnoppade av rådjuren och
hänger av frost...



I dagarna skulle min goa lilla svärmor fyllt år.
En sån tapper människa 
så märkt av sin sjukdom.
Bägge benen var borta, svår diabetes, 
hemska liggsår efter sjukhusvistelser mm.


Men hennes sinne var alltid glatt,
alltid lika omtänksam mot allt och alla.
Ni vet en sån där människa som man bara
älskar och
tycker är så vacker för att ögonen 
har ett sånt ungdomligt liv!



Tyvärr fick hon leva åtskild de sista 
åren från svärfar,
då han fick flytta till hemmet.
Även han satt i rullstol märkt efter stroke
och hjärtinfarkt.



För tre år sedan fyllde hon 80 år.
Hon bekymrade sig mycket för födelsedagen.
Hon ville så klart gärna fira men oroade sig
eftersom hon inte klarade av själv att få hus och
allt i ordning.
Därför ordnade jag och min man firandet
i Skogslyckan.
Hon var så lycklig och tacksam!



Denna dag var hon vacker som en dag,
hon strålade som en liten flicka.
Hon fick ett vackert halsband och armband av oss,
som glittrade ikapp med hennes ögon. 

Tre dagar senare somnade hon in i 
sängen om morgonen.
Min man hade varit hos henne bara någon timme 
tidigare, och tagit in tidningen och 
släppt ut hunden.



Min man och hans syskon for till hemmet
för att berätta för sin far
att mamma var borta.
Innanför dörren till hemmet möter de en sköterska
med bärbar telefon som säger:
Ja men där är ni ju, har försökt ringa
er för pappa har blivit så dålig...



Fyra dagar senare dog svärfar, han kom aldrig
till sans, och vi kunde aldrig
berätta att hans livskamrat
var borta.
Jag tror svärmor flög förbi sin
älskade och viskade i hans öra
nu sticker vi...

Dubbel begravningen var vacker och de
fick följas åt enda till slutet.
Och svärmor fick med sina
vackra smycken hon fått, och var
så stolt över.


Förr oss var det en tid så smärtfylld och tung.
På mindre än två månader mista vi tre av
fyra föräldrar.
Min pappa gick ju bort på min
födelsedag i februari.

Men minnena finns kvar av dessa underbara
människor som berikat vårt liv.
Och prövningar är inte bara av ondo,
de gör oss till de personer vi är.

Kommer ni ihåg versen jag skrev som handlade
om kulan med de vassa taggarna.
Den finns nu kvar som en skatt i
mitt hjärta.

Kram Pia 

38 kommentarer:

byfogt sa...

Sikke fine billeder man kan kun komme i forårs humør.og hvor er din blog blevet hyggelig super flot baggrund.Forsat rigtig god dag her har vi igen en dag med masser af sol og optil 12 grader.Kram Else

Hjemme hos meg sa...

Hei!
Så fint du skriver... Fikk både frysninger, og en tåre kom... Trist og vakkert på en gang!

Klem Anette

Pst...jeg har ikke vært i Stockholm ennå ;)

elinAnita (eddaskreativiteter ) sa...

En slik rørende historie Pia...men for en go måte for de og forlate denne jorden på...ingen av de måtte oppleve tapet av sin livspartner...
De reiset sammen ivei.....
Min bestemor døde for over ti år siden(hun var på en måte min mamma)innimellom kommer savnet av henne i stor styrke...hun var min trygge klippe....
Men mange goe minner har jeg med meg.....
Ha en fin vårdag....solen skinner heldigvis i dag og.....
klemklem til deg..

jessikan sa...

Så vackert skrivet, man känner värmen och kärleken i texten.
Och vilket privilegium för ett par som delat så många år att få lämna tillsammans.

// Jess

Njut av livets goda ting sa...

Vilken berättelse, fylld av värme, kärlek, saknad, glädje och sorg... Verkligen en berättelse som får en att tänka på livet och vad som är viktigt...
Ha en underbar dag.
Kram
Jessica

Livet på Vestergård sa...

Så fint du skriver om era föräldrar. Anhöriga som man skulle vilja ha kvar för evigt. Lite speciellt när par lämnar det här livet tillsammans. Ha en bra dag! Kram Kicki

Puumuli sa...

Det märks att du verkligen älskar dina nära och kära! Det är tungt när man måste avstå från sina gamla anhöriga men de lever kvar i våra minnen, det är huvudsaken. En underbar, känslofull berättelse.

Hoppas att du och familjen har en fin, fridfull dag i dag!

Kram
Sari från Puumuli

Angels & Roses sa...

Å det var ett känslosamt vackert skriver inlägg Pia. Tack för dina rara ord. Önskar dig en solig och fin vecka. Vackra bilder igen som vanligt kram

Måd - Himla lantligt i My Precious Home sa...

Godmorgon Pia....

Bara ännu en bekräftelse på det jag redan visste, om vem du är Pia....

Jag gråter....

Kram

Måddan

Villa Björkenäs Backen sa...

God morgon Pia!

Vad sorgligt men ändå så vackert som du beskriver det.
Dom fick fortsätta sin väg tillsammans.

Var räddom dig och din familj!
Ha en fin vecka!

Kram Sirpa

Blått til lyst sa...

Så nydelig, varmt og rørende fortalt.
Jeg levde meg helt inn i historien, og tror nok din svigermor hentet mannen med seg...
Min svigermor døde i begravelsen til min svigerfar. Han hadde vært pleiepasient noen år. Hun hadde brukt all energi på å stelle for ham. Da hun døde var hun klar på at det var greit - han hadde ikke mer liv igjen - og hun gledet seg til å ha tid for seg selv og barnebarn. Så døde hun altså, da vi sto og tok i mot gjestene etter kirken. Vondt.
Verset om kulen tok meg aldeles - takk - Liv

toves sammensurium sa...

Ja nå fikk du meg sannelig til å gråte Pia...ikke det at det er så vanskelig for jeg er ganske så ettrørt! Men jeg gråter ikke av sorg,men av noe vakkert....tenk så heldige dine svigerforeldre var som fikk reise sammen.....og så heldig din sivgermor var som kunne holde humøret oppe til tross for sin skjebne!Så heldig hun var som fikk bo hjemme med hunden til hun sovnet inn! Oppi alt det triste var dette en flott historie,men savnet er der alltid!!!SÅ en ekstra god klem til deg i dag Pia!!!
tove:)

Susanne sa...

Hej

Så fint inlägg med så vackra bilder.
Jag sitter här och försöker att skriva medans tårarna trillar. Så vackert skrivet. Man känner hur mycket de var älskad. men hur svårt det måste ha varit för er. Du visar med bilder och med text en sån kärlek till dem.
Vi har minnen kvar av dem vi älskar. Och du har vackra minnen.

varma kramar
Sussi

4U2! sa...

Med bägge mina föräldrar som dog för tidigt förstår jag dig så väl. Så fin text, så fin svärdotter du måste varit!

Mags Romantiska Smycken sa...

Intet ett öga är tort... oj, så känslofyllt...
känner med er.

Kram Maggan

Anonym sa...

Många,många kramar till dig Pia från Pia.

Norr om Köpenhamn sa...

Förstår att det har varit en hård tid för er. Usch, man vill inte vara med om det. Men det är oundvikligt. Tillsammans är ni i alla fall starka.
Styrkekramar till dig en sådan här dag. Jag hoppas att solen lyser på er.
Kramar
Ulrika

Bittan sa...

Så vackert skrivet.....inga ord hjälper men
massor av kramar kommer här.
Kraaaaaaaaaaam Bittan

Vår sekelskiftes-dröm sa...

Så gripande du skrev.
Men så länge vi minns våra kära och att vi berättar sen till våra barn och barnbarn det vi vet och kommer ihåg, så länge lever de i våra hjärtan.
En stor kram till dig och din man.
Anette

Anonym sa...

Så vakkert skrevet! Dette innslaget fikk meg til å tenke noen år tilbake i tid. Min pappa døde 24. januar 2001, og min mamma 24. januar 2002 - på dagen 1 år etterpå. To elsklige gamle mennesker som jeg savner noe voldsomt. Begge ble også begravet 31. januar. Satt hos begge to da de sovnet inn og det var både godt og vondt på samme tid. Nå har jeg heldivis mange gode minner å se tilbake på. Og bilde av dem med alle 3 jentene mine har jeg stående fremme i stua. Ser på det hver dag. La oss være glade for hver morgen vi kan våkne til en ny dag - og gjøre det beste ut av den. God dag og uke til deg. Klem fra Berit

Nyanser av vitt sa...

Vilket otroligt fint inlägg vännen. Jag tror som du att svärmor flög förbi pch viskade...
stor KRAM

Angels & Roses sa...

Tack Pia för dom fina orden om korten. Och för din hälsning, blir så glad. Önskar dig också en solig och fin vecka kram

Ninni sa...

Åh Pia, hittar inga ord <3

Min lantliga dröm sa...

Hej Pia
Vilken sorglig men också vacker berättelse och du skriver så bra. Det mänskliga släktet är en gåta men fyllt av kärlek. Du visade det alldeles nyss.
Stora kramar Ulrika

Ardisia sa...

Hej Pia! Så otroligt vackert du skriver om dina svärföräldrar. Ibland händer det saker människan med sina "vanliga" sinnen inte kan förstå. Så vackert att avsluta sina dagar tillsammans med sin älskade!

ta hand om dig. Kram Mia

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det var ett fint inlägg Pia, saknaden efter våra släktingar finns alltid. Har hört om flera par som följts åt så, det kan inte bara vara en slump.
Varm kram
AnnaMaria

Vita Falkens Lantliv sa...

Så vackert!! Blir nästan tårögd! Det är lite märkligt men det händer rätt ofta att dom äkta makarna följer med varann vidare.

Det är tur man har goa minnen från dom:)

Kram Susanne

Nette Cecilia sa...

Det var en sorglig historia att mista så många kära på en gång ,kramis Nette

Lammet sa...

Åh Pia vilket fint inlägg, får en stor klump i halsen och tankarna far till mina numera änglar. Visst är det väl endå ett privilegium att få följas åt även in i paradiset.
Ha de så gott, kram Ing-Britt

Pia sa...

Det där paret du skrev om, dina svärföräldrar, de vat ett äkta Rome och Julia par! De var ett!

Du har verkligen fått gå igenom svåra, tunga och jobbiga saker. Jag kan inte säga att jag skulle förstå dig, veta hur det känns, för det kan jag inte. Men, jag ser mellan raderna, att du anpassat dig i det som skett, att du inte har hängt dig fast på sorgen, trots att den (sorgen) går vid din sidan ännu länge...

Med varma kramar, Pia

Anette Willemine sa...

Så vakkert du skriver om de du har kjær. Det er ikke vanskelig å skjønne at dere alle var veldig glad i hverandre.

Ønsker deg gode og lyse dager fremover, Pia!

Klem,
AW

Gugis Pärlor sa...

Åh, så gripande... en tår föll på min kind... Vackert och känslosamt att de fick följas åt till himlen.

Kram till dig!

Gugi

Fröken Grön sa...

Ett sådant innerligt inlägg du bjuder på idag, - tack för att du delar med dig av en personlig historia som är vemodig men ändå så vacker.
Kram på dig!
/Anna-Karin

A House With A View sa...

Och här sitter jag och lipar... Fram med mera papper!!!! Sååå jättefint skrivet, jag blir alldeles tagen och känner både med dig och din man. Så fint du beskriver din svärmor, rörande, tror hon ler i sin himmel nu. Jag tror som du, svärmor och svärfar tyckte nog att det fanns bättre ställen att fortsätta på. Men vad himla trist med sjukdomar och elände, jag har bara sådana trista erfarenheter kring mig, inget kul alls :(

Tack för ett jättejättefint inlägg!!

Stoooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaam aka

kokina sa...

Mycket kärlek och värme .....vill krama dej fast jag inte känner dej.../ Carina

Drömmen om Villa Grönskog sa...

Hej Pia!
Det är tungt att förlora föräldrar och svär föräldrar.Man vill ju liksom ha alla kvar för alltid.
Men ändå,vilken fantastisk berättelse om dina svärföräldrar,som fick lämna jordelivet samtidigt.
Kram Anette

Vita små hjärtan sa...

Så vackert du har skrivit om nära och kära Pia!
Det är tungt att förlora de man älskar!
Önskar dig en fin tisdag.
Kram Agnetha

Atelje Skärvan sa...

Så spännande det låter med bloggträff.
Är inte helt säker på att jag kan komma.Men viljan finns.
Fin blogg du har föresten, ha det så bra,kram Agneta