Leva

Leva

Just nu är mina dagar mycket hektiska.

Befinner mig i gamla huset och har

tre dagar kvar tills det skall vara tömt

och välstädat.

Har varit en tur på Gotland över helgen

med ett stort lass till nya

boningen.

Svårt att lämna kärleken och ön efter

att ha börjat riva i kommande

butikslokalen, kombinerat med varm och

gemytlig samvaro.

Öppnade upp fejjan i morse och kollade 

snabbt igenom vad som hänt i helgen.

De har ju börjat lägga upp gamla inlägg

och minnen, som man kan välja att dela om

 man vill.

Där fanns en tre år gammal bild på mitt barnbarn Arvid

när han gosar med Skrutten.

Skogslyckans herre och katt...ler.

Tre år och jag tänkte på allt som hänt de

sista tre åren.

Hur mitt liv på alla plan satts på sin spets.

Jag tänkte på hur skört livet är och

hur fort saker kan förändras....

Jag tänkte på det ständiga valet vi har

hur vi tillåter det som händer att

påverka oss.

Skall man bli ett offer och ständigt grotta

sig i den olycka som drabbat en?

Eller skall man försöka lära sig något av 

det som hänt?

Jag väljer alternativ ett!

För ur all sorg och skit som drabbar oss,

finns det så mycket lärdom att hämta.

De första två åren har varit fasansfulla.

Jag är i slutet av andra året nu...

Jag menar inte att jag var en dålig människa

som levde fel innan min son dog och min skilsmässa och 

flytt från Skogslyckan.

Men stora existentiella händelser gör att

man funderar över vad man lärt sig,

och vilken människa man vill vara den tid

man har kvar.

För handen på hjärtat det är väl så dags att

börja summera när man närmar sig sitt

sista andetag?

Jag har bestämt mig för att leva så jag blir vän med döden... låter det konstigt?

Nej..det betyder att jag vill försöka leva som

om just denna dag var min sista.

Att jag kan summera med gott samvete och känna i hjärtat

att jag försökt göra mitt allra bästa.

Att försöka göra gott varje dag, 

för andra och för mig själv.

Visa min kärlek varje dag och säga det jag vill ha sagt till dem jag håller kär,

så det aldrig finns några tvivel...

Se och finnas för dem som behöver bli sedda 

och är i behov av min hjälp.

Jag har lärt mig att jag bara behöver få men äkta vänner, att yta och sk. vänner och familj som försvinner så snart ditt liv krisar inte är värda att lägga sin tid och omsorg på.

Det finns ingen ångerknapp för livet är skört

och vi vet aldrig när det är för sent.

På det sättet LEVER jag så jag blir vän 

med döden.

Så LEV, älska och njut och se skönheten i det lilla, för livet

är ju alldeles underbart!

Kram Pia