Månadens dukning januari 2015

Månadens dukning

januari 2015

Utanför hörs vinterns iskalla vindar

svepa kring husknuten.

Det knäpper i den gamla timmerstommen

och i brasan brinner en värmande brasa.

Snön yr runt utanför fönstren och

kvällarna är mörka denna årstid.

Här inne i värmen råder dämpad belysning,

levande ljus och en doft av

1700-tal.

Jag har gjort en högst personlig tolkning
 av dåtidens pompösa dukningar,
och som vanligt är huvudtemat återbruk.
Under 1700-talet var just det överdådiga
en genomgående ingrediens.
Höga fat och uppsatser varvad med uppstoppade
svanar var vanliga inslag.
Glittrande silver, rutmanglade dukar
och brutna servetter.

Den vackra tapeten har handmålats på
 linnetyg som man ofta 
gjorde vid den här tiden.
Då kunde den lätt plockas ner för att
ta med vid ev. flyttlass.
Jag lät bordet vara naket utan duk
men har som bordsdekoration använt gamla
hellinnespetsar och dukar.
Ovanpå dukarna har jag placerat sk.
"underläggsspeglar" som var
vanliga förr.
De ger en extra dimension åt dukningen
då silver, kristall och ljus
reflekteras på ett magiskt sätt.

Här och där bland spetsarna ligger
smycken, karaffproppar och pärlor
som små vackra blickfång.
Som vanligt hävdar jag att oväntade inslag
i dukningen skapar samtalsämnen vid 
bordet.

Mitt på bordet tronar bordsuppsatsen
som på 1700-talet oftast var två.
Istället för att bara använda blommor
har jag dekorerat med vindruvor, lime,
vita rosor och murgröna.

Vid ena bordsänden står en antik pampig
kyrkoljusstake och vid andra änden en
krona med ljus som för tankarna till
dåtidens kungamiddagar.
Porslinet är benvitt och präglat
vindruvsmönster på kanterna.
Jag valde att bara göra en enkel rulle
av de vackra linneservetterna.
Knöt om med ett grovt snöre och
dekorerade med en antik 
guldtofs.

Ovanpå varje kuvert står ett antikt
saltkar som får nytt liv som
värmeljusstake.
Snirkliga nysilverbestick och glittrande
glas förhöjer den lite pampiga
dukningen ytterligare.

Här kommer lite rolig historik!
Bordskniven blev vanlig redan under 1600-talet
inom aristokratin.
Den var från början spetsigt utformad
så man lätt kunde fånga maten.
Först under 1700-talet kom gafflarna.
Från början var de oftast med tre piggar,
under 1800-talet kom den gaffel vi
använder idag med fyra piggar.
Duken och servetterna var på den tiden oftast
i vit linnedamast.
Servettbrytningskonsten blomstrade och
sågs som en av det dukade bordets
dekorationer.

Ostindiska kompaniet hade sin storhetstid
och importerade porslin från Kina.
De var ofta blåvita och de förmögna beställde
egna serviser prydda med
 familjevapnet.

Glas var mycket sällsynt och dyrbart
så oftast fick man inte ett glas per gäst.
Ibland sköttes vinserveringen av en
betjänt som gick runt med en bricka med
ett glas.
Gästen drack och glaset rengjordes
(om man hade tur)
och fylldes på så att nästa gäst kunde
släcka törsten.

Kom ihåg att både ögat och gommen skall ha
sitt vid en middag.
Att lägga ner tid på en personlig och lite
annorlunda dukning,
får gästerna att känna sig extra
välkomna.


Kram Pia