Sorg

Sorg en förbjuden känsla

Det har varit en lång tystnad här på

bloggen, men nu känner jag sakta

att livet återvänder och livslusten

smyger sig på igen!

Det har gått 4,5 månader sen det

ofattbara hände.

En livslång resa som bara hunnit starta

för mig...

Detta blir mitt sista inlägg här på 

bloggen som handlar om enbart sorg.

Tror jag och hoppas jag...

Sorgen och det jag upplevt kommer säkert nämnas då och då.

Min blogg är ju inte bara heminredning,

 gamla ting och skapande.

Min blogg är också själ och hjärta

och den är framförallt Pia.

Idag tänker jag glänta på dörren till

det som i vårt samhälle nästan

glömts bort.

Som vi glömt bort hur vi skall bemöta,

som skrämmer oss och som vi många gånger

blundar för och låtsas som 

den inte finns.

Sorgen!

Den 16 november förändrades mitt liv för alltid då jag förlorade min

son Martin.

Jag en egenföretagare med ett företag

som håller på att byggas upp.

Det är ett val jag gjort för att kunna

hitta ett sätt att må bra och få jobba

med det jag brinner för.

För sex år sen hade jag en djup 

depression efter att jag och min man

mist tre av fyra föräldrar på

mindre än två månader.

Dessutom var jag i en mycket pressad

situation på mitt dåvarande arbete.

Den svaghet jag har efter den perioden

är att jag inte riktigt klarar stress.

Att starta eget var ett sätt att

kunna leva med den svagheten

och styra arbetet efter mina egna

förutsättningar.

Direkt efter olyckan försvann i stort

sett alla kunder från butiken!!?

De var rädda för att möta sorgen,

för att få känna lite av min smärta,

för att inte veta vad man skall säga

till mig.

Jag miste inte bara min son jag miste

mitt levebröd och sen rasade allt.

Sen nyår har jag varit sjuk.

Men ur detta föds så mycket tankar.

Hur skall jag ta med mig detta som drabbat

mig och försöka bli en ännu bättre

människa?

Hur skall jag kunna använda mina erfarenheter

till att försöka öppna upp och 

få andra människor att förstå att det här

att vi vänder ryggen åt sorgen och åt

människor i djup kris är så

fruktansvärt fel.

Därför vill jag ta upp några punkter

som jag vill att ni tar med er.

Glänta lite på dörren och få er att

öppna ögonen inför sorgen.

* Man behöver inte säga en massa till

en människa i sorg.

En blick, en klapp, en kram betyder

mer än tusen ord.

* Lyssna, lyssna, lyssna människan i sorg har stort behov av att prata om sin sorg.

Gråta, skratta och älta minnen och allt

som hänt.

Den här punkten är SÅ viktig!

* Ta gärna med mat, fika och fyll frysen hos den sörjande.

Vi glömmer att äta och har inte kraft till de saker som i vanliga fall är en baggis.

* En människa i djup sorg har under lång tid en hjärna inlindad i seg kola.

Det som i vanliga fall går i ett nafs kan ta dagar och veckor.

Hjälp till att fylla i blanketter och

försöka hjälpa människan i sorg att hålla reda på tider och annat som behöver ordnas i vardagen.

* I början finns det många som kondolerar och hemmet fylls av vackra buketter.

Men sen försvinner de flesta.

Om ni inte kan besöka så skicka kanske bara ett kort i början för att visa era tankar. Spar buketten till att lysa upp den sörjandes vardag efter några månader,

då behövs verkligen dessa tecken på omsorg.

* Att skriva till den sörjande att jag finns och jag tänker på dig hela tiden

och bara hör av dig så finns jag är förödande.

Du FÅR inte släppa taget för en sörjande har ALDRIG kraft att själv ta kontakt

eller be om hjälp.

Du måste vara ihärdig och nästan tvinga dig på den sörjande, 

och den här punkten är väldigt viktig!

*  Den sörjande är utsvulten i själen på värme kärlek och omsorg.

Se till att skämma bort den som är sorgsen.

Massage, fotbad, healing, hårvård

ja allt som inger välbefinnande.

* Ha en förståelse för att svår sorg tar sig många konstiga kroppsliga vändningar.

Här är några av de besvär jag själv 

haft och har.

Svåra bröstsmärtor, andningssvårigheter,

lock för öronen och tinnitus,

upprepade uppkastningar och magproblem, 

vanlig ångest och panikångest,

nack och ryggproblem,

svårigheter att gå och darrningar,

signaler att man behöver kissa som inte fungerar, på ren svenska man kissar ner sig,

sömnstörningar, viktnedgång

osv, osv.

Inget är konstigt när du har sorg.

Med detta hoppas jag att jag gläntat lite på dörren och fått er att tänka till.

Som sörjande har man svårt att förstå att livet fortsätter.

Att folk går till jobbet, att bilarna rullar

att jorden fortsätter snurra.

Glöm inte de varma tingen och det

medmänskliga i er hektiska tillvaro.

För vad vore vi utan varandra?

Håll hårt i dem du älskar och prioritera att

låta dem märka att de är älskade.

För livet kan förändras på en sekund

även för dig.

Kram Pia