Vera

Vera min Vera

Idag tänkte jag presentera er för

världens bästa medhjälpare

VERA

Hon är lite till åren kommen och har

lite skavanker här och där,

så vi har en del gemensamt hon och jag.

Hon vaknar med vacker make-up

och är alltid blid och tystlåten

det har vi dock INTE gemensamt...ler.

Vera har inte heller nåt hår men 

hennes personlighet har förstärkts med 

en tuff gammal skinnhuva.

Vissa dar kör jag hårt med henne,

och då kan jag känna hur hon blänger

efter mig med anklagande

blickar.

För hur kul tror ni hon tycker det

är att kläs av och på ute i

höstkylan?

Det ena konstigare antika plagget

efter det andra.

Men hon finner sig tålmodigt 

i det mesta.

Vera borde vara alla mäns stora dröm!

Vacker, tystlåten, medgörlig,

fast dock lite väl sval och stel stundtals

så kanske inte ändå...hi hi

Jag har skrattat så det ekat kring

Skogslyckan som ligger ca 150 meter

från stora vägen.

För de som åker där ute ser ju

inte att det är en docka jag 

tafsar på.

Så kanske går det vilda rykten om

Vera och mig nu...

Den här gamla undersärken har knäppning

i grenen.

Och jag tror till och med Vera fick 

nog när jag skrattande kröp omkring

i gräset och försökte knäppa!

Nästa bild har jag lovat Vera att 

inte visa så ni får inte skvallra.

Jag har lånat henne av min vän Tina.

Och jag kan lugnt säga att jag

är grön av avund och hade gärna sett

att Hon hade stannat här.

Hon har verkligen varit till 

fantastisk hjälp för att

kunna fota alla plagg från det

gamla lagret.

De sista dagarna har hon stått

innanför ytterdörren.

Och jag skrattar precis lika högt

varje gång nån skriker av skräck när

de öppnar dörren, oj oj oj

jag är en hemsk människa!!

Efter en lång arbetsdag sjunker

höstsolen ner bakom Vera.

Äntligen skall hon få komma in igen.

Hon har inte ens fått kaffe.

Varje gång jag försöker erbjuda tittar hon

på mig med outgrundlig blick.

Alla plagg på bilderna finns till

försäljning på mina Tradera

annonser som ni hittar

HÄR

Kram Pia