Atelje Skogslyckan

Månadens dukning

Mars

Nu flyttar vi oss ca 300 år

bakåt i tiden.

Mars månads dukning går i allmogens

tecken.

En dukning efter devisen 

"man tager vad man haver"

Ännu en gång har jag fått äran att komma 

till ett privat hem och duka.

Och det som är annorlunda denna gång är

att inget är till salu.

Värdinnan och jag har helt enkelt använt det 
som fanns

till hands i detta vackra

allmogehem.

Bordet är ett gammalt slagbord som

när det hittades var målat med

tjock vit färg.

Den helt ljuvligt fina turkosa

originalfärgen har sedan

varsamt skrapats fram.

På det ena slaget fanns en vacker

målning.

Servisen som vi dukat med är en

bröllopsservis från 1939.

Drejad  av keramikern Elfstrand

i Sjöbo Skåne.

Dryckesstopen är generöst tiltagna

och är från början inte beräknade till

bara en person.

Ofta fanns det på insidan sk. klunkmärken.

Sen gick stopet laget runt och var och en

drack ner

till nästa märke.

Därav kommer namnet lag-om.

Det svenskaste av ord.

De två stopen till höger på bild kallas

för lejonstop.

De har ett liggande lejon snidat längst upp

på handtaget.

De är från sent 16-tal eller tidigt

17-tal.

Överst till vänster ser ni ett norskt stop,

och längst ner till vänster det troligen allra

 äldsta stopet från första halvan av

16-talet.

Bredvid stopet står de förhållandevis små

 snapsglasen i pressglas.

De är så nya som senare delen av 

18-talet...ler.

Förr drack man brännvin till alla

måltider.

I en beskrivning från 1817 står det att

 östgöten åt en kraftig och stark föda.

Oblandat rågbröd, kött, fläsk, smör,

ost, insjöfisk, sill och strömming var de 

vanligaste sovelvanorna.

Korndricka umbäres icke gärna och brännvin

intogs till vanliga

måltider.

Servetterna är ett grovt linnetyg som

rullats och knutits om med ett

grovt filtsnöre.

För att få lite färg och vårstämning

stack vi i lite lökväxter

och lite björkris.

Mitt på border står det obligatoriska 

sovelfatet.

De kunde vara med eller utan fot.

Här med grönsaker som garanterat inte fanns

på allmogebordet.

Men de är dekorativa att se på.

här finner ni också en gammal smörask

från tidigt 17-tal

På nästa bild finner ni en "västgötabolle",

eller som den också kallas snibbskål.

Den är från slutet av 16-talet.

Västgötaskålarna känner man igen på de

inåtsluttande sidorna och snibbarna

på sidorna.

Här med en sked gjord av

ben.

Ljusstakarna är charmiga hemma-byggen.

Närmast kameran ser ni en gammal stöt till

en mortel, som fått nytt liv.

Ett gammalt handtag och lite smide var allt 

som behövdes, som sagt man tager

vad man haver...

Ljusen är äkta rullade vaxljus

som doftar så gott.

En hisnande nästan lite andaktsfull

känsla fyller mig.

Att få vistas bland dessa historiska

föremål gör en älskare av gamla ting alldeles

varm i hjärtat.

De utstrålar så mycket själ,

och som jag sagt så många gånger förr

jag önskar de kunde tala.

Nu fick ni inte bara se en dukning denna

månad.

 utan också åtnjuta ett stycke

svensk historia.

Vårsolen börjar så sakteliga gå ner bakom 

grantopparna.

De sista strålarna letar sig in

över det vackra blågröna

skåpet vid fönstret.

Och ger en lugnande anblick.

Dags att tända ljusen för vem kan slita

sig från denna vackra plats.

Inte jag...och inte ni heller hoppas

jag.

Vi låter väl stopen vandra runt och dricker

precis lag-om mycket!

Ett stort tack till värdparet för att

ni så generöst öppnade ert

hem för oss.

Om ni vill se förra årets mars dukning
som var en våffeldukning.
Finns den 
HÄR

Njut helgen mina goa vänner

som tittar in,

och kom ihåg...duka vackert!!

Kram Pia