Atelje Skogslyckan

Senvinter

Nu mår jag bättre och känner inspirationen 

komma åter...

Och jag kan gå och göra nr 1 utan att gråta,

då kanske ni tjejer kan gissa

vad sista smällen var..

Hi hi får man skriva om sånt 
på bloggen...ler. 

Det jag saknat mest är våra promenader.

Vi brukar ta en kopp kaffe när min

älskling kommer hem,

sen blir det promenad.

Men igår gav vi oss faktiskt ut,

om än inte så långt.

Vi har sett en räv sista månaderna springa ute

på åkrarna kring huset.

Och precis när vi tagit på oss och skulle gå ut

fick jag syn på den igen.

I vår trädgård!! så jag lyckades

knäppa den genom köksfönstret...

Gillar inte alls att den är så nära.

Både vi och dottern har ju katt.

Men visst är den vacker att se på!

Fast det är kallt tycker jag mig se

små tecken på en annalkande vår.

Älskar att bo mitt ute på landet,

med skogen som närmsta granne.

Naturen bjuder på så många skådespel.

Här har vi vår alldeles egna glaciär.

Nackdelen är att grusvägarna och skogsvägarna

är glashala, så man får ha

tungan rätt i mun!

Broddar är inte fel...

Orken tar snabbt slut när man äter

penicillin och mörkret faller
fortfarande tidigt, så det var riktigt gott när

Skogslyckan dök upp mellan träden.

Nu skall jag lägga in morgondagens nyheter 

i Web-shopen.

Tack för era gulliga kommentarer,

trots att jag varit dålig på att kommentera

hos er det sista.

Kram Pia