Atelje Skogslyckan

Gräddkannor i pressglas del 2.

Vad glad jag blir att ni uppskattar

mina inlägg om gamla ting.

Jag saknar själv en blogg som tar

upp detta.

De som finns handlar mera om

riktiga antikviteter som de flesta av oss 

knappt inte ens har råd att 

titta på...ler.

Jag vill skriva om ting som gemene man kan 

finna på loppisar.

Att samla behöver inte bli så dyrt.

Dessutom hjälper det till att ha kunskap 

om det man samlar på.

Pressglas var dåtidens fattigmansglas.

Många kallar felaktigt pressglas för slipat glas.

Pressglas är massproducerat och pressades

i formar.

I ett senare inlägg kommer jag att berätta 

om hur pressglas tillverkas.

De rikliga mönstren var egentligen ett sätt 

att dölja glaset ojämnheter.

Det var svårt att hålla jämna temperaturer

i ugnarna då man eldade med ved.

Glasblåsor och färgskillnader,

och sneda former är bara tecken på en 

mänsklig hand.

På äldre kannor är ofta bara själva kannan

pressad, och handtaget påsatt efteråt.

Senare pressades de i ett stycke.

Känn alltid på ett glasföremål du är

spekulant på.

Äldre pressglas har ofta

skarpa kanter, blåsor, drar lite åt

lila eller grått om det är klart glas.

Även pressglasföremål kan ha puntelmärke

i botten.

(skarp kant efter järnstången som fästs i botten

efter att pipan tagits bort)

Antingen är puntelmärket kvar och känns och syns 

som ett skarpt märke.

Ibland är puntelmärket nerslipat och syns som en

rund fördjupning.

Det kallas att föremålet kulats.

Dessa kannor är tillverkade vid Kosta och

Fåglaviks glasbruk.

Här har ett saltkar smugit sig in,

men det är förvillande likt en gräddkanna.

Se upp för fällorna, om ni letar gammalt

pressglas.

Det finns en uppsjö som nytillverkats i bl:a

polen.

Den sista kannan ser ut att vara gammal.

Skarpa kanter och lite sned och vind...

Men i botten står det Made in Taiwan.

Men den är ju söt ändå...ler.

Ha en fortsatt skön helg!

Kram Pia