Blåsippor och pressglas
Var uppe vid den lokala blåsippe-oasen idag.
Trotsade regn, rusk och stark blåst
och begav mig dit med ett gäng
kannor ur mina samlingar.
För turkost känns som en färg man blir
glad av och den liksom passar
om våren.
Speciellt fint blev det bland torra löv
och blåsippor.
Och visst hade blåsipporna börjat blomma
så smått här och där.
Men ännu så länge inte fått den där
riktiga explosionen som det blir
när värmen kommer.
Som allra vackrast blir det på denna
plats när
blåsipporna och vitsipporna
blommar samtidigt
och blivit riktigt stora.
Jag bara älskar den här platsen och som
vanligt la jag mig ner en stund
i de torra löven och filosoferade.
Men det blev inte länge sen öste regnet
ner igen...
Den här kannan är anlöpt som det heter.
Den har en kant som går över
i opalinglas längst upp.
Så gjorde man ofta om man hade slattar kvar
i hyttan som man ville göra åt innan man
gick hem för dagen.
Den här kannan är helt i opalinpressglas,
men i lite olika nyanser så den nästan är lite
marmorerad.
Jag har ju gjort en del inlägg om pressglasets
historia.
Vill ni läsa mera så klicka på länken pressglas
i högerspalten.
Det lär säkert bli fler inlägg med blåsippor
denna vår var så säkra...
Ha nu en mysig kväll!
Kram Pia









